Karis-Billnäs gymnasium

Ombyte ger erfarenhet. Samantha Björklöf är glad över att hon tog chansen att studera vid ett finskspråkigt gymnasium. FOTO: Benjamin Lundin

Coronapandemin satte stopp för Samantha Björklöfs drömmar om att studera utomlands. Att istället åka på utbyte till Lappland utmanade inte bara hennes Finlandsbild – utan även hennes rädsla för att tala finska.

Till vardags studerar Samantha Björklöf för andra året vid Karis-Billnäs gymnasium. Men förra perioden bytte hon Pumpviken och Karis upplysta vattentorn mot forsande Kemi älv och norrsken. Då tillbringade hon som första KBG-studerande någonsin en period vid Lyseonpuiston lukio i Rovaniemi – staden som brukar kallas ”den arktiska huvudstaden”.

– När coronaläget är som det är ville jag inte vara utomlands i ett år. Med tanke på att jag bor i Finland ville jag också få finskan att löpa. Jag har läst finsk grammatik sedan lågstadietiden, men inte vågat prata finska. Därför bestämde jag mig för att försätta mig i en situation där alla talar språket, säger hon.

Att gå från Karis-Billnäs gymnasiums kamratliga ”alla känner alla”-atmosfär till en stor skola med över 800 elever var en omställning.

– Samtidigt var det ganska skönt. I en så stor skola riktas inte all uppmärksamhet mot en. Jag smälte ganska bra in.

Miljöombyte. Lyseonpuiston lukio ligger i centrum av Rovaniemi. FOTO: Samantha Björklöf

Behövde inte skämmas

Hon bodde hos en gästvänlig familj, som tidigare har haft flera utbytesstuderande inhysta hos sig. Familjens hem låg alldeles intill älven, där man kunde doppa sig i en vak. Himlen skymdes av slalomfjället Ounasvaara, som fick slalombackarna i södra Finland att framstå som mullvadshögar.

Att det pågick en pandemi märktes nästan inte alls.

–  Läget var ganska lugnt. Alla hade förstås ansiktsmasker, och det var faktiskt ett coronafall i skolan alldeles innan jag skulle åka hem, men det sköttes snyggt och utan dramatik. Jag var förvånad över att jag inte märkte av coronapandemin mer.

Rovaniemi kallas ”den arktiska huvudstaden”. Staden brändes nästan helt ned av tyskarna 1944 och återuppstod efter kriget med en ny stadsplan ritad av ingen mindre än mästerarkitekten Alvar Aalto. FOTO: Samantha Björklöf

Något Samantha Björklöf däremot snabbt märkte var att hon inte behöver skämmas för sina kunskaper i finska.

– Jag insåg att jag kan mer än jag hade trott. Förut ifrågasatte jag meningen med att plugga grammatik utan att ändå kunna prata finska när jag behövde det.

Nu lärde hon sig att grammatiken är en solid grund att stå på. Allt som sedan behövs är att faktiskt öppna munnen.

– Vi har många gånger blivit uppmanade till att våga prata. Lättare sagt än gjort! Men visst stämmer det. Man lär sig inte om man inte provar. Känslan av att inte kunna uttrycka sig på finska beror inte alltid på brist på kunskap, utan brist på mod, säger hon.

– Då jag försatte mig i en situation där jag var tvungen att prata finska klarade jag mig förvånansvärt bra, även om mina kunskaper inte var perfekta. Nu kan jag av erfarenhet säga att vi finlandssvenskar kan vara stolta över våra kunskaper i finska!

Stor skola. Att gå från lilla men hjärtliga Karis-Billnäs gymnasium till en stor skola med över 800 elever var en omställning. FOTO: Samantha Björklöf

Lussekatter och USB-krångel

Samantha Björklöf har även fått en ny bild av Finland. Hon beskriver Rovaniemiborna som gästvänliga och öppna.

– Jag lärde mig mycket om finsk kultur och traditioner. Något som förvånade mig var att de visste så lite om luciatraditionen, trots att de firade luciadagen med ett uppträdande i skolan. De sjöng till och med en sång på svenska. Lussekatter var något de inte alls hade koll på, så jag lärde dem baka sådana.

En ögonöppnare var även hur Karis-Billnäs gymnasium ligger i framkant när det kommer till den digitala biten av undervisningen.

– I Rovaniemi satt de som studerade lång matematik och räknade för hand i häften.

Provveckan var också en pärs, berättar hon.

– I Karis-Billnäs gymnasium är det bara att komma till provtillfället med sin dator och så får man provet på en USB-sticka av läraren. Där var alla tvungna att ha egna stickor, som vi skulle uppdatera och ladda ned proven till. Med 800 stickor var det lite kaotiskt. Och om man behövde en nätverkskabel för att koppla upp sig under provet flyttades man till ett helt annat klassrum. Man kan lugnt säga att vi är före när det gäller det digitala.

Att åka på inhemskt utbyte är ändå något som hon varmt rekommenderar.

– Det är en perfekt chans att förbättra sina kunskaper i finska. Man behöver inte heller åka utomlands för att lära sig nya saker och utmana sig själv.

TEXT: Benjamin Lundin