Om vi ökar vår konsumtion i samma takt som nu ser det illa ut för planeten. De tekniska lösningarna för ett hållbarare företagande finns redan – problemet är lönsamheten, säger Hankenforskaren Nikodemus Solitander.
Han besökte Karis-Billnäs gymnasium den 25 oktober som en del av skolans projekt Hållbart, som är inne på sitt andra läsår. Solitander har specialiserat sig på hållbart företagande och bedriver forskning vid Hanken och Centre for Corporate Responsibility.
– Då jag började studera vid Hanken 1996 hade vi en kurs i hållbar utveckling. I dagens läge har vi 38 stycken i vitt skilda områden som marknadsföring, bokföring och logistik, säger han.
Från ett riskorn till 18 triljoner
Det är inte bara handelshögskolans kursutbud som har förändrats på ett kvartssekel. De senaste 25 åren har storleken på den globala ekonomin fördubblats. Om ekonomin förväntas växa i den här takten blir det svårt – för att inte säga omöjligt – att möta Förenta nationernas klimatmål, framhåller Solitander.
Han liknar den exponentiella tillväxten vid legenden om mannen som uppfann schackspelet och ville ha betalt för uppfinningen i riskorn enligt principen att antalet riskorn fördubblades för varje ruta på schackbrädet. Vad som inledningsvis verkar vara en blygsam summa med ett, två och fyra riskorn landar till sist på en fantasisumma i 18-triljonersklassen.
– Det ekonomiska systemet är ingen naturlag. Det nuvarande systemet har existerat lika länga som vandalernas kungadöme. Det var ett kortlivat kungadöme som uppkom efter romarrikets fall, säger Solitander.
– Det som vi tänker att är den yttersta toppen av vårt civiliserade samhälle – att vi inte ska drömma om något bättre – är egentligen helt, helt fel sätt att tänka. Därför är det viktigt att det finns andra intressenter.
Som exempel nämner han klimatkämpen Greta Thunberg och organisationer som Greenpeace – som gästade Karis-Billnäs gymnasium som en del av Hållbart-projektet hösten 2020.
– Greenpeace har en jätteviktig roll när det kommer till att belysa missförhållanden som konsumenter inte har en aning om. Som exempel kan nämnas hur de för några år sedan lyfte upp den problematiska användningen av palmolja på agendan. Dagens företagsledare håller noga ögonen på intressenterna.
Ny uppfinning förvandlar koldioxid till kristaller
Intressenternas roll är inte att komma med lösningar, utan att ställa frågorna. Och faktum är, berättar Solitander, att flera av lösningarna redan är här. I dag finns maskiner som kan suga in koldioxiden som uppstår i en fabriksprocess. Ämnet förvandlas sedan till mineraler och kristaller som kan grävas ned i marken. Problemet?
– Vem köper något med ett negativt värde? Istället används innovationen för att kunna sälja utsläppsrätter, vilket leder till ett nollsummespel.
Som konsument uppmanas man ofta att rösta med kreditkortet. Ett lokalt, finländskt exempel på när det här fungerar är kaffefilter.
– Tidigare var det standard med blekta kaffefilter. Men konsumenterna visade att de hellre vill ha oblekta, och i dag är det nästan uteslutande de som finns på marknaden, säger Solitander.
Ingen konsumtion är hållbar konsumtion
Ofta kan den samvetsgranna konsumenten ställas inför svåra val: Ska man välja varan som har krävt minst mängd vatten att producera eller den som riskerar att ha barnarbetskraft någonstans i produktionsledet?
– Det hållbaraste sättet att konsumera är ofta att inte konsumera alls. Att ställa sig frågan om man verkligen behöver den här saken, säger Solitander.
Han framhåller ändå att konsumentens makt i själva verket är mindre än man tror. Det som verkligen ger resultat är en kombination av tekniska innovationer och reglering av företagen.
– Med coronapandemin har vi sett att världen kan gå samman och pumpa in hurudana resurser som helst för att få ett vaccin. Det som skulle behövas är att det utlyses globalt nödläge med anledning av klimatet.
Studerande fick framtidshopp
För studeranden Oliver Heikkinen väckte Nikodemus Solitanders föredrag två känslor. Den första var förvåning.
– Först var jag lite fördomsfull. Jag tänkte att, Hanken, det perspektivet är lite mer vit medelklass. Jag trodde att det skulle handla mer om ekonomi än miljö, typ att den fria marknaden nog kommer att lösa alla problem. Men perspektivet var inte alls nyliberalt utan gick mer i tongångar som man annars hör i vänstersammanhang, säger Heikkinen.
Den andra känslan som väcktes hos honom var hopp.
– Det som verkligen fick mig att haja till var hans citat om att det ekonomiska systemet inte måste fungera på det sätt som det nu gör. Om synen i Hanken är en sådan – att de verkligen funderar på alternativa, hållbara lösningar, och inte bara på vad som är ekonomiskt lönsammast – så blir jag väldigt hoppfull. Jag är ingen expert på Hanken, men jag tror att en sådan anda hade varit otänkbar i skolan ännu för några årtionden sedan.
Att Karis-Billnäs gymnasium lyfter fram hållbarhetsfrågor ser Oliver Heikkinen som en starkt positiv sak.
– Tankarna dröjer kvar. Det är ytterst viktigt att samtidens problem – som klimatkrisen – och framtidens möjligheter – som innovationer och strukturella omvandlingar – präglar undervisningen i skolorna. Om man istället predikade nyliberal politik skulle vi ha en helt annan typ av studenter som gav sig ut i samhället.
TEXT & FOTO: Benjamin Lundin