Var finns Karis-Billnäs gymnasiums gamla studenter i dag? Vilken vägkost gav KBG dem? I en serie texter låter vi våra alumner berätta om vart livet har fört dem och hur de har haft nytta av vårt närgymnasium som en språngbräda ut i studierna och arbetslivet. Det här är en KBG 50-special: Elena Horttanas berättelse.
När jag efter högstadiet gick upp för trapporna till KBG, hade jag siktet inställt på att bli arkitekt. Ivrigt hade jag anmält mig till lång matematik och var peppad att anta den utmaningen.
Det visade sig dock rätt snabbt att jag inte skulle klara av den långa matematiken. Däremot blev jag totalt uppslukad av historia. Efter den första avlagda kursen (som råkade vara Romarrikets historia) var jag fast direkt. Det nyfunna intresset gav mig chansen att få vara med i bokprojektet Karis under andra världskriget. Genom projektet fick jag, förutom mycket ny kunskap om Karis historia, också göra många intervjuer, gräva i arkiv, läsa gamla pressklipp och skriva vetenskapliga texter. Tillsammans med min kompis hade vi huvudansvaret för forskningen kring krigsbarn, genom vilket vi kom i kontakt med många berörande livsberättelser. Inom projektet gjorde vi också en minnesvärd resa till Karis vänort Alingsås. Förutom arkivbesök och gediget forskningsarbete, hann vi också turista i både Alingsås och Göteborg.
Som motvikt till historia tillbringade jag också mycket tid i bildkonstsalen. Dörren dit stod alltid uppe och atmosfären var uppmuntrande för diverse små och stora konstprojekt. Under abiåret avlade jag också gymnasiediplomet i bildkonst.
Åren i Karis-Billnäs gymnasium är bland de bästa i mitt liv. Stämningen i skolan var trevlig, uppmuntrande och familjär. Det fanns rum för både försök och misstag, vilket enligt mig är nödvändigt för att man ska kunna hitta det man vill satsa på. Projektet Karis under andra världskriget visade också på den stora tillit som fanns till oss elever. Det var ärofyllt att få vara med i ett riktigt och viktigt forskningsprojekt. Tack vare djupdykningen i Karis historia växte min kärlek till hemstaden och fick mig att revidera min plan om att efter studenten “flytta från Karis och aldrig komma tillbaka”. Efter studierna återvände jag nämligen direkt tillbaka till Karis och här är jag fortfarande.
Efter studenten 2006 blev det ett mellanår på VNF:s konstlinje. Därefter gick flyttlasset till Vasa, där jag studerade till klass- och textillärare. Historia- och bildkonstintresset hängde med och jag har läst bägge som korta biämnen.
Vi var många i min ålder som hade en stark kärlek till Karis och tanken på en egen studentförening började växa fram. Hösten 2007 slog vi slag i saken, och grundade Karis Hjärn. Föreningen var direkt från början väldigt aktiv, både med evenemang i Karis men också ute i studiestäderna. Det glädjer mig enormt att föreningen snart kan fira 20 år, och att också yngre Karisbor hyser en liknande hembygdskärlek som vi gjorde då.
Nå, hur gick det med arkitektdrömmen? Inget vidare. Jag kom som sagt in i gymnasiet med arkitektdrömmar, men sökte och kom in på konstvetenskap efter studenten. Jag valde ändå sedan lärarstudier efter mellanåret och arbetade ungefär tio år som lärare, främst ämneslärare i textilslöjd och historia. De senaste åren har jag jobbat som utbildningsplanerare.
Det stora intresset för forskning och vetenskap som gymnasietiden lade grunden till lever fortfarande starkt kvar och är en ledstjärna för framtiden i mitt yrkesverksamma liv. Våga med andra ord välja det du är mest intresserad av i gymnasiet, det kommer att gagna dig i framtiden oberoende av vad du än väljer att studera eller jobba med.
Elena Horttana
student vid Karis-Billnäs gymnasium 2006
Läs fler berättelser här: KBG:s alumner berättar
Information in English