Karis-Billnäs gymnasium

Var finns Karis-Billnäs gymnasiums gamla studenter i dag? Vilken vägkost gav KBG dem? I en serie texter låter vi våra alumner berätta om vart livet har fört dem och hur de har haft nytta av vårt närgymnasium som en språngbräda ut i studierna och arbetslivet. Det här är Nicolina Nynäs berättelse.

Vem var det som bestämde att man som 19-åring ska veta vad man vill göra de kommande 50 åren? Min enda ledtråd i jakten på studieplats efter studenten var skrivandet – jag har alltid tyckt om att skriva. Som finlandssvensk nylänning var därför Soc & kom ett relativt lätt val.

Hösten 2018 steg jag in genom glasdörren på Yrjö-Koskinens gata i Helsingfors och några månader senare valde jag journalistik och kommunikation som inriktning. Men halvvägs in i studierna började en oro gnaga, hade jag valt rätt?

I skrivande stund är det tio (!) år sedan jag började studera vid Karis-Billnäs gymnasium och tog klivet uppför trapporna från högstadiet. Att välja KBG var ett självklart val, en naturlig anhalt på vägen som jag inte har ångrat att jag stannade vid. KBG möjliggjorde att jag kunde bo hemma och fortsätta med mina hobbyer, samtidigt som gymnasiet erbjöd betänketid inför framtiden.

Att få möjligheten att gå i ett mindre gymnasium var en ynnest. Det var tryggt, hemtrevligt men också något nytt. Framför allt kommer jag ihåg förebilderna jag såg i lärarna. De lyckades få till den perfekta balansen mellan pedagogisk ledare och vän. Jag hyste stor respekt för dem, samtidigt som jag visste att jag kunde prata med dem om nästan vad som helst.

Under mitt sista studieår i Helsingfors började jag jobba som frilansande sportjournalist, en genre inom journalistiken som jag trivs med. Efter min utexaminering började jag skicka arbetsansökningar till höger och vänster, samtidigt som jag tog emot lärarvikariat. Efter ett tag fick jag ett erbjudande om ett längre vikariat, vilket jag accepterade. Jag hade turen att få en jättebra klass och trivdes som fisken i vattnet – vilket skapade huvudbry. Det var ju inte det här jag skulle göra, jag skulle ju skriva. Eller vem hade sagt det egentligen? En 19-åring?

I dag är jag ett och ett halvt år ifrån att kalla mig lärare. Jag har inte ångrat mitt val att sätta mig i skolbänken igen. Men jag har inte släppt taget om journalistiken då jag fortfarande frilansar vid sidan om studierna.

Avslutningsvis vill jag understryka att det naturligtvis finns 19-åringar som har framtiden fullständigt utstakad och då ska du absolut följa din känsla. Min poäng är att det är helt okej att inte ha en blekaste aning. Hur mycket du än planerar, kan det komma saker flygande som knuffar dig i en annan riktning.

Var befinner jag mig då om fem år? Lärare eller journalist? Eller något helt annat? Det får framtiden utvisa. Nya stigar kan röjas och nya dörrar kan öppnas då man minst anar det.

Nicolina Nynäs

Student från KBG 2018

Läs fler berättelser här: KBG:s alumner berättar