Var finns Karis-Billnäs gymnasiums gamla studenter i dag? Vilken vägkost gav KBG dem? I en serie texter låter vi våra alumner berätta om vart livet har fört dem och hur de har haft nytta av vårt närgymnasium som en språngbräda ut i studierna och arbetslivet. Det här är Ludvig Hahnssons berättelse.
Att bygga saker har alltid intresserat mig mer än något annat. Men det var inte förrän i gymnasiet som jag tyckte att det faktiskt var någonting man kunde jobba med. Man kan ju medverka i själva byggnadsprocessen på olika sätt. Vägen fram till min utexaminering som diplomingenjör vid Aalto-universitetets Geotekniska magisterprogram år 2019 tog ändå en stund och krävde en hel del slit. Jag berättar här kort om hur det gick till.
Min ambition och intresse vad gäller grundskolestudier låg verkligen inte i topp då det begav sig. Att gå i gymnasiet är dock ett bra val om man vill lämna dörren för vidare studier öppen. Mitt medeltal från högstadiet räckte precis för att uppfylla gränskravet som Karis-Billnäs Gymnasium hade vid den tiden.
Jag tänkte, att det är ju först vid skrivningarna som det gäller så gymnasiestudierna togs med ro. Jag har alltid haft ett intresse för matematik och fysik, så jag valde modigt lång matematik men det var ändå inget jag ansträngde mig desto mer för att lära. Det var svårt att följa med under lektionerna och tyvärr syntes det tydligt på vitsorden. Jag bytte till kort matematik efter att ha gått åtta kurser lång matematik av vilka jag skrivit fem stycken 4:or … Way to go!
Jag har skrivit underkända prov i åtminstone matematik, fysik, kemi, finska, samhällslära, biologi och eventuellt också tyska. Om nu något ämne mot förmodan glömdes bort, så finns det säkert statistik på det också. Det såg alltså med andra ord inte så lovande ut.
Under abi-våren 2010 kallades vi i tur och ordning in till studiehandledaren Carina Nylunds kontor för att diskutera de sista justeringarna kring kursval, skrivningar, och sådant som omfattade den sista tiden i gymnasiet. Jag minns inte ordagrant vad Carina sade till mig, men mellan raderna något i stilen med: ”Nu är det så Ludvig, att du får nog ta och skärpa till dig om du vill ta studenten i vår”. Jag är körd, tänkte jag, men fan den som ger sig! Den våren lade jag i högsta växel och tog slutligen studenten med sju godkända ämnen.
Efter skrivningarna läste jag in mig på Yrkeshögskolan Novias Byggnadstekniska ingenjörsprogram i Vasa. Jag ville se någonting annat och valde därför Vasa framom Ekenäs campus. Militärtjänstgöringen utfördes året därpå och där lärde jag mig att vara systematisk och disciplinerad.
Studierna i Novia började bra och jag var ganska motiverad att prestera väl. Det fanns fortfarande möjlighet att söka vidare till universitetens magisterutbildningar om man har bra betyg från yrkeshögskolan. Redan under gymnasietiden hade jag visioner om att studera till diplomingenjör, vilket min farsa gjort, och tyckte det skulle vara ganska huippu. Till det behöver man dock bra gymnasiebetyg, vilket jag inte hade, så det var kanske mer ett önsketänkande.
Men allt är möjligt! Strax innan jag blev färdig ingenjör från Novia våren 2016 ansökte jag om studieplats på Aalto-universitetets Geotekniska magisterprogram och blev antagen.
I arbetslivet arbetar jag för tillfället på ett broprojekt i Umeå, Sverige, och har ytterligare jobbat med ett flertal intressanta byggnadsprojekt i både Finland och Sverige tack vare att jag talar bägge språken. Finska talar jag nuförtiden faktiskt helt okej.
Fast det höll på gå till skogs, så gick det helt bra ändå.
Man kan, om man vill!
Ludvig Hahnsson
student från Karis-Billnäs gymnasium 2010
Läs fler berättelser här: KBG:s alumner berättar