Modersmålsläraren i KBG var den första som trodde på Linn Jung

Var finns Karis-Billnäs gymnasiums gamla studenter i dag? Vilken vägkost gav KBG dem? I en serie texter låter vi våra alumner berätta om vart livet har fört dem och hur de har haft nytta av vårt närgymnasium som en språngbräda ut i studierna och arbetslivet. Det här är Linn Jungs berättelse.

Just nu, den här våren, är det dags för mitt äldsta barn att söka till gymnasiet. Jag har därmed haft anledning att flera gånger återkomma till min egen tid i gymnasiet. Hur resonerade jag själv under den tiden? Vad var viktigt för mig då? Det känns som i går som min årgång (-86:orna) tog studenten från KGB, men faktum är ju att världen har vänts upp och ner några gånger sedan dess.

För de allra flesta av oss är gymnasiet en period av självupptäckt. Vilka är mina styrkor? Var finns min plats i världen? Vad ska det bli av mig? Här började jag sakta forma den del av mig som senare skulle komma att bli min yrkesidentitet. Jag jobbar i dag som kommunikatör på min egen byrå Bertills & Jung och jag undrar om jag hade valt den vägen utan en särskild KGB-lärare.

Vi ska återkomma till Eva.

Min 16-åring har i dag en helt fantastisk lärare i matematik som under det senaste året har fått honom att blomstra på ett sätt som jag aldrig trodde var möjligt. Många är gångerna som jag har tänkt på hur stor betydelse en enskild lärare kan ha för en enskild individ. Speciellt i den åldern när man verkligen behöver uppmuntran och någon som tror på en.

Jag har alltid varit en skrivande person. Dagböcker från barndomen och ungdomen finns lådvis i min källare. Varvat med skoltidningar, egenskrivna naiva noveller och dikter. Ett oändligt dravel om vem jag är kär i och hur mitt framtida liv ska bli.

Eva Westerlund-Jäntti var min lärare i modersmål när jag gick i gymnasiet. Jag var verkligen inget kommunikativt geni på den tiden och mina uppsatser var väl i allra högsta grad medelmåttiga, men Eva spelade en avgörande roll för att skrivandet kunde bli något annat än ändlösa rapporter från skoldiscon.

Jag minns exakt i vilket klassrum vi satt när Eva i förbifarten sa “Du skriver bra!” när hon delade ut inlämningsuppgifterna och lade ner pappret framför mig. Inget mer, inget mindre. “Jag skriver bra!!?” tänkte jag. Eva var den första som sa det högt.

Under det senaste året, när jag har sett vad min sons lärare har gjort för hans mattelyft, har jag ofta återkommit till Eva i tanken. Den enkla – men för mig kraftfulla – kommentaren öppnade en ny värld för mig. Den tände en helt avgörande gnista inom mig.

I efterhand inser jag att det inte handlade om orden i sig, utan om förtroendet och utmaningarna som Eva gav mig och alla andra. Hon uppmuntrade, krävde och utmanade.

Det är något hela kollegiet lyckades med under vår tid. Lärarna skapade en trygg miljö där vi ville växa som människor. Jag ville verka smart i deras ögon.

Relationerna till lärarna är det jag minns bäst från KBG. Janne Till lärde oss mycket om respekt. Monika Andtfolk inspirerade med sin stora humor. Gunilla Ekholm-Ruohonen pushade oss framåt med sin positiva energi.  Minns när Gunilla valde mig till någon form av klassrepresentant – och jag var så stolt! Ibland krävs det inte så mycket mer än så. Nära och varma relationer är en fördel när man väljer ett mindre gymnasium.

Jag fortsatte min bana på Åbo Akademi (statsvetenskap och masskommuniktion). Jag jobbade några år som journalist innan jag halkade in på kommunikations- och reklamspåret. Kommunikationsbyrån Bertills & Jung har idag åtta anställda och vi har kunder över hela Norden. Jag jobbar också som redaktör för Yles talkshow Efter Nio och för Vegas sommarpratare. Jag har fått göra så många roliga kampanjer och uppdrag under min karriär.

I mitt ledarskap på jobbet tänker jag ofta på den positiva påverkan som jag själv fick under de mest kritiska åren som formade mig som yrkesmänniska och som medmänniska. Hur små ord kan betyda mycket. Jag försöker strössla positiv feedback omkring mig, för jag vet att det kan vara helt avgörande. Jag kommer i alla fall aldrig att glömma den första personen som trodde på mig.

 

Hoppas jag själv kan bli som Eva.

Hoppas du som läser hittar din Eva.

Och Eva, fortsätt vara Eva!

 

Tack för allt, KBG!

Linn Jung
student från Karis-Billnäs gymnasium 2005

Läs fler berättelser här: KBG:s alumner berättar