Isabella: ”Att söka in till det lilla lokala gymnasiet är ett val jag aldrig ångrat”

Isabella Martin är magister i socialt arbete från Helsingfors universitet.

Var finns Karis-Billnäs gymnasiums gamla studenter i dag? Vilken vägkost gav KBG dem? I en serie texter låter vi våra alumner berätta om vart livet har fört dem och hur de har haft nytta av vårt närgymnasium som en språngbräda ut i studierna och arbetslivet. Det här är Isabella Martins berättelse.

”Att som 15-åring välja vad man ville studera och i framtiden jobba med, kändes som ett stort beslut. I den gemensamma antagningen år 2011 föll valet på Karis-Billnäs gymnasium, ett närbeläget gymnasium i en byggnad som var bekant från min tid i högstadiet.

Under gymnasietiden fick jag bekanta mig med många intressanta ämnen, bland annat psykologi, samhällskunskap och historia. Intresset för psykologi växte fram under åren och då det var dags att söka sig vidare till fortsatta studier föll valet på psykologi. Då jag läste till inträdesproven stärktes känslan av att psykologi möjligen ändå inte var rätt val. I tilläggsansökan blev jag antagen till samhällspedagogik på yrkeshögskolan Novia i Åbo.”

Hittade äntligen min grej

”Jag inledde studierna och njöt av studielivet i Åbo. De praktiska yrkeshögskolestudierna passade ändå inte mig, så jag började parallellt studera olika ämnen på öppna universitetet. I följande gemensamma ansökan sökte jag in till socialvetenskaper vid Åbo Akademi i Vasa och blev färdig kandidat i utvecklingspsykologi våren 2017. Tiden i Pampas minns jag med värme, även om distansen till Karis var lång.

Under studietiden väcktes intresset för det sociala området och igen hittade jag mig själv fylla i en ansökan om studieplats i gemensam ansökan, denna gång till Helsingfors universitet för magisterstudier i samhällsvetenskaper med socialt arbete som huvudämne. Studierna i socialt arbete förde samman mina intressen för samhällsvetenskaper, psykologi, rättsvetenskap och beteendevetenskap. Att studera socialt arbete fick den sista pusselbiten att falla på plats. Det kändes äntligen som om jag hittat min grej, något som först blev klart efter två tidigare högskolor och otaliga timmar av studier.”

Jobbet väldigt mångsidigt

”Efter min politices magisterexamen år 2019 har jag fått pröva på att jobba med olika uppgifter, bland annat som socialarbetare både inom barnskyddets jour och inom servicen för personer med funktionshinder. Genom jobben har jag fått träffa många intressanta personer och jobbat med samarbetspartners inom skolor, daghem, sjukvården, polisen, tredjesektorn och olika privata aktörer. För tillfället jobbar jag som familjerådgivare för Västra Nylands välfärdsområde i Esbo, och vid sidan av jobbet som forskningsassistent inom ett forskningsprojekt om ungdomars välmående. Under min relativt korta tid i arbetslivet har jag fått vara med om en världsomfattande pandemi samt övergången till välfärdsområde. I mitt arbete har jag från gräsrotsnivån kunnat iaktta hur olika samhällsfenomen inverkat på individer.”

Gymnasietiden framför allt en mognadsprocess

”Gymnasiestudierna möjliggjorde att jag kunde söka in till de olika utbildningarna och gav en bra bas inför både studier inom yrkeshögskola och universitet. Att lära sig olika böjningsformer, räkna vektorer och veta exakta årtal är bra att kunna, men utöver de akademiska kunskaperna lärde jag mig så mycket mer. Det lilla familjära gymnasiet gav möjlighet att pröva på olika saker, till exempel att vara studentkårens ordförande och att hitta sina egna styrkor. Studietiden är dock så mycket mer än bara studier, det är gruppanda, fester, studieresor, håltimmar, kompisar och framför allt är det en mognadsprocess. Gör du ett felval så går det oftast att korrigera i efterhand. Nödvändigtvis vet man inte som 15-åring (eller ens som 25-åring) vad man vill bli när man blir stor, men valet att söka in till det lilla lokala gymnasiet är ett val jag aldrig ångrat. Studierna i KBG gav mig vägkost för vidare studier men även för livet.”

Text: Isabella Martin – KBG-student 2014

Läs fler berättelser här: KBG:s alumner berättar