Karis-Billnäs gymnasium

Ena stunden: besvikelse över en inställd lektion. Nästa: en euforisk dance battle ute på skolgården. Under tio intensiva dagar fick en grupp studerande från Karis bekanta sig med kontrasternas Sydafrika, ett land med stort hjärta och mycket gästfrihet.

Grahamstown, den 1 mars 2019.

En trött, svettig men framför allt upprymd skara studerande från Karis-Billnäs gymnasium, Karjaan lukio och Karjaan yhteiskoulu har nått sin destination. Efter fler timmar än de kan räkna i flygsäten är de äntligen framme i Raseborgs sydafrikanska partnerkommun Makana. De befinner sig i provinsen Eastern Cape, cirka 750 kilometer från Kapstaden.

Två månader senare berättar de om sina upplevelser inför studiekamraterna i Karis-Billnäs gymnasiums matsal.

– Den största skillnaden mellan skolorna i Finland och Sydafrika är storleken. Skolorna hade kring 1000 elever och det kunde lätt vara 40 elever i en klass, säger Sonja Laitamäki från Karis-Billnäs gymnasium.

Också lektionerna är annorlunda upplagda.

– De har lektion i 20 minuter, sedan är det 20 minuter paus, berättar Andreas Bobe, också han från Karis-Billnäs gymnasium.

Varierande metoder

Under sin resa fick Laitamäki, Bobe och deras resekumpaner se flera exempel på hur det sydafrikanska skolväsendet skiljer sig från sin finländska motsvarighet.

– Vi gick på föreläsningar av jättebra, karismatiska lärare som verkligen kunde sin sak och förmedlade kunskapen med hjälp av moderna metoder, säger Laitamäki.

– Men vi fick också besöka lektioner där läraren tvingade upp elev efter elev för att läsa en text om att resa med flygplan. Sedan skulle eleverna återberätta vad de precis läst med sina egna ord. När läraren inte gillade vad eleven sade klappade läraren i händerna och sade ”nej, inte tillräckligt bra”. Och så fick nästa stiga upp. Så där höll det på tills nästan alla elever hade försökt. Först då blev läraren nöjd, fortsätter Laitamäki.

– Det finns en tydlig uppdelning mellan yngre lärare och äldre som främst vill lära ut disciplin, säger Bobe.

Till en annan lektion uteblev en lärare helt.

– Då gick eleverna ut på gården. De började sjunga. Dansa. Plötsligt var en dance battle i full gång, berättar Laitamäki.

Hon fortsätter:

– De studerande i Sydafrika kan verkligen konsten att njuta av livet. Fastän läraren inte dök upp till tre av dagens lektioner, fastän det kanske inte finns någon mat hemma, så är man glad över att få komma till skolan. Det är något som vi kanske kan tänka på här hemma ibland.

Ingen klagar på skolmaten

I Finland är det självklart att man får äta lunch i skolan. Så självklart att vissa glömmer att vara tacksamma och i stället kritiserar maten. I Sydafrika har de kommunala skolorna först nyligen infört skolmat.

– Alla elever får ett mål mat innan klockan 10. Det fungerar som en kombinerad lunch och frukost, säger Laitamäki.

Men någon brunch med västerländska mått mätt är det inte fråga om. Ändå är det ingen som klagar.

– Det handlar helt enkelt om att se till att alla får åtminstone ett mål om dagen, säger Laitamäki.

Också undervisningen ser annorlunda ut än i finländska skolor.

– I skolorna vi besökte hade de ingen biologi, fysik eller kemi. Däremot hade de mycket matematik. Och så satsades det mycket på engelska och turism, eftersom det är en viktig bransch där många av eleverna hamnar, säger Andreas Bobe.

Att bli klar med sina studier är inte en självklarhet. Snarare tvärtom. Knappa hälften utexamineras, resten droppar av i takt med att de hittar ett jobb, berättar Makana-resenärerna.

Ändrade planer

Sydafrika är ett kontrasternas land.

Lika snabbt som temperaturen klättrar upp till 43 plusgrader kan himlen rämna i ett åskväder, med blixtar som avlöser varandra med en sekunds intervaller. Och lika snabbt kan omsorgsfullt planerade scheman skrotas.

– En skola ställde in vår visit en dag på förhand. Då var det bara att hälsa på i en annan skola, säger Sonja Laitamäki.

Men spontaniteten resulterade även i glada överraskningar. Som när rektorn för skolan de besökte bjöd in gänget på grillparty och swimmingpoolshäng. Eller när det var oklart var resenärerna skulle övernatta och deras gästfria guide öppnade sitt hem för dem.

– Det jag minns allra bäst från resan är att människorna alltid var vänliga, säger Nea Henriksson från Karjaan lukio.

Exotiska djur

Makana-resenärerna hade också chansen att bekanta sig med det afrikanska djurlivet under inte mindre än två safarin. De bongade lejon, zebror, giraffer, noshörningar och några tunga, grå elefanter som lufsade fram över vidderna.

När Karisstuderandena hörde att de skulle delta i en workshop trodde de att de skulle tillbringa dagen inomhus.

– I stället fick vi åka ut på indiska oceanen för att studera fiskar och andra vattendjur, berättar Laitamäki.

En annan dag stod berättelser om guldruschen på schemat. En tredje vankades det vetenskapsfestival. Däremellan hann de avnjuta vad Andreas Bobe beskriver som ”världens kanske godaste milkshake”.

Något som definitivt inte hörde till det bästa i världen var den sydafrikanska sophanteringen.

– Gatorna var fulla av skräp. Det gick djur och bökade bland soporna, säger Liina Koivusipilä från finskspråkiga Karjaan lukio.

Trots det här, och trots att det varken kom vatten ur kranen eller duschen, stormtrivdes Koivusipilä och de andra på Afrikas sydspets.

Det som dröjer kvar i deras minnen är framför allt människorna – och den vänlighet som genomsyrade hela det sydafrikanska samhället.

– Tack till skolan för att det här projektet finns, och tack för att vi hade möjlighet att åka. Vi känner oss privilegierade som har fått vara med om det här, säger Sonja Laitamäki.

TEXT: Benjamin Lundin

FAKTA: Makanaprojektet

• Raseborg har sedan 2011 varit delaktigt i Utrikesministeriets och Kommunförbundets Nord-Syd partnerskapsprojekt mellan kommuner i Finland och Sydafrika.
• Stadens partnerkommun heter Makana och ligger i provinsen Eastern Cape ca 750 km från Kapstaden.
• Projektet har uppdelats i ett antal delprojekt. Ett av dessa har varit samarbete angående utbildning.
• Utbildningssektorn har haft tre syften med samarbetet:
• Ett har varit att bistå vid utrustningen av de offentliga s.k. townshipskolorna med internetförbindelser. Detta är nu slutfört. Bla genom att elever och studerande deltagit i Dagsverksinsamlingen för att stöda detta projekt.
• Ett annat syfte har varit att handleda vid skapandet av lokala läroplaner. Bakgrunden är den att skolsystemet är synnerligen centraliserat.
• Det tredje syftet är att skapa samarbete på skolnivå genom att engagera studerande och lärare.