Studentskrivningarna är förmodligen bland de enskilt viktigaste proven vi som finländare någonsin kommer att skriva. Sedan jag var väldigt ung har jag hört talas om de legendariska studentskrivningarna, proven som ställer hela min utbildning på prov och som kommer styra min framtid. De har alltid känts väldigt avlägsna för mig, mycket likt dagen då jag blir vuxen. Båda är så långt i framtiden att det är något jag inte ens behöver sätta tankekraft på. Åtminstone är det så jag tänkt så länge jag kan minnas men ändå ligger dessa ödesdigra prov strax kring hörnet. Om några veckor ska jag skriva mitt första studentexamensprov. Det känns fortfarande inte verkligt. Följ med min upplevelse av att skriva biologi på andra året i kronologisk ordning.

Vi har just inlett preppkursen i biologi. Sex kurser och fem böcker av material ska vi nu ha under kontroll och kortfattat repetera innan den stora dagen kommer. Lektionerna är som alla andra förutom att pressen att förstå innehållet är större än någonsin. Jag känner att jag förstår helheterna, men när det kommer till de små detaljerna och att tillämpa kunskapen blir det lätt fel. Vi får ofta tid att göra före detta studentexamsuppgifter på lektionerna för att förbereda oss på vilken nivå uppgifterna kommer att vara. Jag får nog uppgifterna gjorda, men det är alltid något som fattas i mina svar. Det svåra med studentexamensuppgifterna är enligt mig att komma på all relevant information att skriva om ämnet i fråga. Oftast är det inte svårt att få rätt svar, men för att få de högsta poängen ska man ha med väldigt mycket, ofta även sådant man glömmer att är relevant.

Nästa steg är prelin. Det innebär att vi får tre timmar, hälften av den vanliga tiden man får för skrivningarna, för att svara på hälften så många studentexamensfrågor som i skrivningarna. Denna procedur är till för att hjälpa oss avgöra vilken nivå vi är på just nu, cirka tre veckor innan skrivningarna, och därmed också vad vi ytterligare behöver läsa på. Inför prelin skummar jag igenom allt material och repeterar ännu en gång det som jag känner att jag inte kan lika bra. 

Nu med prelin bakom mig kan jag säga att provet inte alls verkade vara på en omöjlig nivå. Jag upplevde uppgifterna som förhållandevis lätta men ändå tillräckligt utmanande att fulla poäng inte kunde förväntas om man inte läst det relaterade kapitlet i läromedlet noggrant. Poängresultaten från prelin motsvarade mina förväntningar, och med hjälp av dem kunde jag avgöra ungefär på vilken nivå av vitsord jag var på. Nu återstår några veckor av tid för förberedelse inför studentskrivningarna.

Den stora dagen närmar sig med rasande fart. Samtidigt löper skolan på som vanligt, och stundvis känns det överväldigande med hur mycket som behöver göras. Jag prioriterar att få färdigt skolprojekten innan sina respektive deadlines och övningen inför skrivningarna blir mera som en baktanke emellanåt. Jag vill verkligen öva så mycket som möjligt då det är så lite tid kvar, men tiden och orken räcker inte alltid till. Stressen är hög, men allt jag kan göra är mitt bästa.

Ett infotillfälle ordnades på vår grupphandledning. Där berättade EB alla detaljer vi behöver veta om skrivningarna. Det viktigaste jag tog med mig därifrån var att man inte fick ha med något med text på sig till salen samt att man bör ha ID med. Det får givetvis inte ske någon kommunikation med andra skribenter före provets slut, inte ens i fall av en brand eller något annat nödfall i skolan. Efter att vi fått infon fick vi dessutom en möjlighet att öva hur det går till i praktiken. Vi samlades följande måndag på grupphandledningen i gymnastiksalen där vi blev visade hur det går till med stickan och ethernetkabeln som ska sättas i datorn och hur man startar datorn i rätt läge. Sedan fick vi göra ett kort testprov för att vara säkra på att vi visste hur det går till. 

Så var det morgonen den 25 mars. Aulan i högstadiet var fylld med studerande. Jag lade märke till att bland dem fanns abiturienter som skulle skriva andra ämnen samt även helt obekanta personer som jag skulle uppskatta var äldre än i gymnasieålder. Det var förmodligen sådana som ville höja gamla studentvitsord. Turen var inte på min sida inför mina första studentskrivningar för jag hade nämligen insjuknat några dagar före och hade inte återhämtat mig fullständigt. Det var ändå inget att sörja över. Klockan började närma sig nio och nu gällde det att göra det bästa av situationen. Först samlades vi alla i matsalen, där EB än en gång kortfattat repeterade instruktionerna innan han sedan började dela ut sittplatserna. Mitt namn var bland de första som utropades. Nu fick det bära eller brista. Jag tog mig till gymnastiksalen. Mina handflator var svettiga, knäna svaga och armarna tunga, och mammas spaghetti var figurativt på tröjan. Jag satte mig vid min plats. EB hade som vanligt ännu några ord att säga innan provet inleddes. Därefter fick alla skribenter i tur och ordning inloggningskoden till sitt respektive prov. EB öppnade dagens brev och provet inleddes.

Jag började med att se igenom alla uppgifter och bestämde vilka jag skulle svara på. När jag väl kommit igång med att skriva svar fick jag bra flyt på och tiden gick fort. Innan jag visste ordet av hade flera timmar gått och jag hade besvarat uppgifterna. Därefter tog jag ännu väldigt god tid på mig att dubbelkolla mina svar. Därefter kunde jag gå ut ur salen och veta att jag gjort allt jag kunde och nu återstår enbart att vänta på resultaten. Först kommer vi att få en preliminär bedömning av KBG:s egna lärare och sedan de officiella resultaten i maj.

Som helhet var min upplevelse av mina första studentskrivningar mycket minnesvärd. Studentexamensproven är förmodligen de prov som framkallar allra mest stress och de allra starkaste känslorna av alla prov jag har skrivit och kommer skriva. Detta garanterar att jag kommer minnas denna erfarenhet livet ut, oberoende av om resultaten är utmärkta eller fruktansvärda i förhållande till mina förväntningar. Nu i efterhand kommer jag dessutom att tänka på vad jag eventuellt kunde gjort för att förbereda mig bättre. Jag kunde exempelvis ha räknat med att jag hade mindre tid på mig än jag trodde då vanliga skolan löpte på samtidigt. 

Utgående från min upplevelse kan jag erbjuda några goda råd åt dig som planerar att skriva ett ämne på andra året. Det främsta jag vill påpeka är att det verkligen lönar sig att börja läsa i god tid, för i skolan kommer andra läxor att oundvikligen ta upp mycket tid. Trots detta ska du inte överväldiga dig själv med läsandet utan ta det hellre i små bitar. Det är vanligt att stressa en hel del inför skrivningarna, men ta inte så mycket stress av det att du blir utmattad. Trots allt är studentskrivningarna inte på liv och död och det finns alltid möjligheten att göra om och förbättra.

Kasper Söderlund