Drömmen om en egensydd klänning till gamlas dans

Snart är det gamlas dans igen. Det är den tiden på året då alla talar om klänningar, frackar och danssteg. Att skaffa en gamlasdansklänning kan vara ett stressmoment för många och istället för att köpa en klänning valde jag att sy min egen. 

Allt började som en galen idé. “Vad om jag själv skulle sy min gamlasdansklänning? Det kan ju inte vara så svårt.” Jag tyckte idén lät bra och dessutom skulle jag ha ett unikt plagg som ingen annan hade. 

Första steget var att planera klänningen. Hur ska klänningen se ut? Hurdana tyger ska jag köpa och hur mycket? Hurdant mönster ska jag använda? Att planera noggrant är viktigt och en bra planering underlättar det praktiska arbetet. 

Planering (jag hade betydligt flera planeringslappar)

Min favoritfärg är rosa och det var en självklarhet för mig att min klänning också skulle vara rosa. Jag ville även testa på att göra en cirkelkjol, där kjoldelen består av en cirkulär tygbit. Först hade jag tänkt att klänningen skulle vara gjord av silkestyg, men senare ändrade jag mig och valde istället ett fint spetstyg, som skulle komma ovanpå ett bomullstyg. Spetsen var ett bra alternativ, delvis för att det skulle se unikt ut och delvis för att dölja eventuella misstag. 

Jag var flera gånger till Eurokangas för att se på tyger

Mönstret till kjolen var enkelt att planera och räkna ut eftersom det bara var en simpel cirkel men till övre delen krävdes lite mera ansträngning. Jag skapade mönstret genom att klä mig i en soppåse och sedan tejpa runt påsen med målartejp. Därefter ritade jag ut hur jag ville att överdelen skulle se ut. Jag klippte upp påsen och klippte ut de olika delarna av mönstret. När jag hade de olika delarna ritade, klippte jag ut likadana delar av vitt lakan för att lättare kunna klippa ut bitarna från det egentliga tyget. 

Plastpåse-tejp mönstret

När jag väl hade bestämt vilka tyger jag skulle använda samt räknat ut hur mycket jag skulle komma att behöva, var det bara att beställa tygerna. Efter en lång väntan anlände äntligen tygerna med posten och jag kunde börja med själva tillverkningsprocessen av klänningen. 

För att undvika misstag i den riktiga klänningen sydde jag först i testbitar och övade på överloppstyger. Första delen av tillverkningsprocessen gick ut på att klippa ut alla olika tygbitar som jag behövde. Det var en betydligt mera arbetsdryg process än vad jag hade förväntat mig, särskilt att klippa ut de enorma cirkelbitarna till klänningens kjoldel. Jag kan mycket väl förstå om mina familjemedlemmar blev lite irriterade på att jag ockuperade största delen av tamburen. 

En testbit

När alla bitar var utklippta och nvar det dags att plocka fram mammas symaskin, strykbräde och ett strykjärn. Under sommarlovet satt jag flera dagar framför symaskinen och jobbade passionerat med min klänning, en galen idé som höll på att bli verklighet. 

Tyllen som är ett av lagren i kjoldelen

Det är viktigt att se hur klänningen passar på en (fastän den är halvfärdig)

Självklart måste klänningen ha fickor

Tack vare YouTube blev dragkedjan så här fin

Efter många mätningar, försök, misstag och sömmar senare var klänningen nästan klar. Jag hade lagt märke till hur veckad den blev i ryggen och tänkte att jag var tvungen att åtgärda problemet. Men den tanken förblev en tanke och klänningen blev först ett halvfärdigt projekt, eftersom jag var så utmattad efter att ha varit som besatt av det här klänningsprojektet. 

Här syns att ryggen är veckad

Några månader passerade och jag beslöt att avsluta det halvfärdiga projektet. På Eurokangas hittade jag ett slags band som var menat att användas som stöd i korsetter. Jag sydde in två små bitar på var sida om ryggsnörningen, vilket fick ryggstycket att se betydligt bättre ut. 

Bandet från Eurokangas

Jag gjorde även matchande smycken av överblivet spetstyg

Äntligen var klänningen klar och nu återstår endast finslipningen av dansstegen, pyntandet av gymnastiksalen och förstås själva uppvisningarna. 

Slutliga produkten

Ida Johansson