Jag hatar finska. Det är ett så fult språk. Varför måste vi lära oss det? Varför har finnarna så mycket lägre krav på att lära sig svenska? Jag har ingen nytta av att lära mig finska. Sådant här jag hört finlandssvenska ungdomar säga. 

Du hatar finska för att du inte kan det och inget språk är objektivt fult. Det är viktigt att du lär dig det, för att det är landets majoritetsspråk. Eftersom de svenskspråkiga i Finland är en minoritet är kraven på att de finskspråkiga lär sig svenska naturligtvis lägre. Vem sa åt dig att livet skulle vara rättvist för minoriteter? Nej, det är det inte, det är vi som måste anpassa oss så mycket vi kan. Det hindrar dock inte finskspråkiga att ha en hög tolerans för svenskspråkiga, men svenskspråkiga borde också ha en hög tolerans för finskspråkiga. Och ja, du har nog nytta av att lära dig finska, så länge du inte flyttar utomlands för resten av ditt liv. Min erfarenhet säger dock att det är mera till skada att springa undan problemet, men alla har ju sina egna sätt att leva på.

Det här är knappast de svar man vill ha på dessa frågor och funderingar, men livet är tyvärr inte en dans på rosor. För mig som tvåspråkig är det hemskt att höra dessa frågor och fult generaliserande påståenden, eftersom jag varje stund i mitt liv försöker vara stolt över både finlandssvensken och finnen i mig. Jag har dock svårt att tro att alla dessa kommentarer om det enligt mig unikt vackra språket som finskan är, skulle vara riktade mot mig eller finskspråkiga överlag. Jag tror att den bästa förklaringen till dessa aningen kränkande kommentarer är att finska är ett svårt språk som många här i det svenskspråkiga Karis och förmodligen hela Västnyland inte kan, vilket kan vara ett problem, eftersom det är landets majoritetsspråk.

Hur ska vi lösa detta problem?

Det första svaret jag kommer att tänka på är utbildning, men det att det finns utbildning är inte automatiskt en bra lösning. Det vet vi, eftersom finskundervisningen redan börjar i lågstadiet. Om problemet hade en så enkel lösning skulle det redan vara löst. Ett intressant fenomen är att finlandssvenska ungdomars kunskaper i finska och språkkunskap över huvud taget verkar bli sämre med tidens gång. Bilden är från våren 2025 och visar andelen av gymnasisterna som valt att skriva lång och medellång finska, samt andra ämnen. Andelen gymnasister som väljer eller klarar av att skriva lång finska / A-finska har minskat dramatiskt under de senaste tio åren. Om trenden fortsätter har vi snart en situation där flera väljer att skriva medellång finska / B-finska, vilket kan vara problematiskt med tanke på fortsatta studier: Man inte kan studera vad som helst på svenska i Finland och dessutom kommer in på universitet med hjälp av goda betyg i studentexamen. 

Jag skulle gissa att denna negativa kurva beror både på undervisningen i både grundskolan och gymnasiet och på samhälleliga förändringar, som att engelskan “ersätter” det andra inhemska språket. There, I said it. Vi kan inte ignorera denna elefant i rummet. Jag skyller inte på någon ungdom nu, utan jag tycker att det är bra att man är bra på engelska, men det trista är att de goda kunskaperna i engelska bara räcker till det som skrivs på sociala medier, och inte till klassisk skönlitteratur med vacker grammatik och en romansk vokabulär.

Det bästa sättet att lära sig att använda ett främmande språk är att inte vara rädd för det. 

Utmana dig själv!

Tala med modersmålstalande!

Våga göra misstag!

Lär dig av dina misstag!

Läs litteratur på språket!

Läs nyheter på språket!

Kom i kontakt med språket via underhållning!

Låt inte andra kränka dig på grund av dina misstag, de borde uppskatta ditt försök.

Och sen när du kan språket ungefär flytande:

Respektera språket och dess talare och kultur; de kan annars bli kränkta. 

Elsa Nurmiainen