“Santa Lucia, ljusklara hägring” har sjungits runt om i Svenskfinland och Sverige under dessa mörka decemberdagar. Lucias uppgift är att sprida ljus till dem som behöver det och jag tror att så gott som alla behöver ljus under de mörka vinterdagarna i Norden. 

Ursprunget till vår moderna luciatradition sägs komma från helgonet Lucia. Enligt legenden var hon en kristen flicka som ville hjälpa de som var i nöd och förde mat till svältande nere i katakomber i Sicilien. För att få med sig så mycket mat som möjligt fäste hon ljus i en krans på sitt huvud och kunde därmed bära mat med bägge händerna. I dag ses luciafirandet som ett firande av ljus under våra mörkaste dagar. 

Här i trakterna är det Lions Club Karis som arrangerar lucia och i år har jag tillsammans med sex andra haft möjligheten att delta. I år var dessutom andra gången som det inte ordnades något val av lucia utan alla som ville fick turas om att bära den mycket tunga kronan. 

Vi hade vår första träff i slutet av oktober och sedan dess har vi träffats flera gånger för att bestämma sånger och öva på dem. Tiden gick fort och luciadagen närmade sig med stormsteg. Vi var fullbokade nästan hela luciadagen. Vi lussade på många ställen; allt från TryckeriTeatern till äldreboenden. Kyrkan var naturligtvis höjdpunkten på dagen, åtminstone för mig. Det var mycket häftigt att få sjunga i kyrkan, där akustiken får sången att låta ljuvlig. Vi avslutade vårt lussande på fredagen 19.12 med att uppträda på församlingens julfest. Jag har lärt känna de andra i gruppen och fått nya vänner. Det har varit en varm och vänlig upplevelse med många skrattfyllda stunder. 

Som jag tidigare nämnde hade vi inget val av lucia utan istället turades vi om. Personligen tycker jag att det är mera rättvist på det sättet, eftersom alla som vill vara lucia får vara det. Man behöver då inte känna att man måste se ut på ett visst sätt, sjunga som en ängel eller ha den varmaste personligheten för att vara lucia. Att inte ha val kan ändå bidrag till vissa svårigheter. Till exempel kan det uppstå stridigheter mellan medlemmarna om vem som får vara lucia på ett visst ställe. I vår grupp var det flera som ville vara lucia i kyrkan och på TryckeriTeatern och det gav upphov till små interna konflikter men som tur var löste det sig och alla verkade vara nöjda med sin egen insats i luciauppgiften. När alla får vara lucia gör det gruppen mera jämlik, med tanke på att inte en enda person är lucia och på det sättet skulle kunna tänkas vara bättre än de andra. Man har även delat ansvar för uppgiften och en person behöver inte ta på sig allt ansvar. 

Många anser ändå att luciavalet är en del av traditionen och borde därför fortsätta. När man har val är det bara en person som är lucia vilket gör det klart och tydligt vem som är lucia jämfört med när man delar på uppgiften. Att ha val är också ett sätt att inkludera regionens invånare och ge dem möjlighet att påverka vem som blir lucia. Jag tycker ändå att de negativa sidorna av att ha luciaval väger tyngre än de positiva. Valet anses ofta vara en skönhetstävling och det kan försämra unga flickors självförtroende, som antagligen redan är lågt, om de inte blir valda. Dessutom orsakar det onödig stress för kandidaterna. Jag tror att färre personer ställer upp när det är luciaval eftersom de inte vill stressa över valet och allt som kommer med det. 

Oavsett om luciafestligheterna ordnas med val eller inte tycker jag att det är en viktig och fin tradition som vi bör hålla fast vid. Lucia betyder väldigt mycket för många, särskilt äldre, och det är en ära att få sprida ljus och glädje till både gamla och unga i våra mörka vinternätter. 

Billnäs Gård (foto: Catrin Nyholm)

Svartå kyrka (foto: Monika Wikström)

Församlingens julfest (foto: Monika Wikström)

Ida Johansson