Skådespelarna i pjäsen Next to normal tackar efter specialföreställningen som nybörjarna i KBG fick ta del av. På scenen: Pontus Simm (Natalies pojkvän Henrik), Sannah Nedergård (dottern Natalie), Anna-Maria Hallgarn (mamman Diana), Alexander Lycke (pappan Dan), David Lindell (sonen Gabriel) och Denny Lekström (Dianas läkare, terapeut)
Torsdagen den 13 april fick Karis-Billnäs gymnasiums nybörjare ta del av musikalen Next to normal på Svenska Teatern i Helsingfors. Föreställningen var speciellt riktad till unga för att behandla temat mental ohälsa inom familjer, och gjordes i samarbete med Folkhälsan.
Pjäsen handlar om en familj vars mamma, Diana, sedan 16 år tillbaka varit bipolär. Under pjäsen ser man tydligt Dianas maniska och depressiva perioder, och hur de påverkar den resterande familjen. Bipolariteten började då Diana och hennes make Dan miste sin son, och fastän Dan försökt hålla ihop familjen går den för var dag mer tydligt i bitar. Man får följa med den 16-åriga dottern Natalie som också drabbas av mammans illamående. Man kan tydligt se Natalies ångest och hur hennes sociala relationer, både inom familjen och utanför den, lider på grund av hennes uppväxt. Sonen Gabriel, dottern Natalie och pappan Dan försöker få vardagen att se normal ut, men det är svårt då Diana hela tiden kämpar med nya mediciner och behandlingar.
Fastän pjäsen kretsar kring familjen får åskådaren också betrakta situationen ur en yttre synvinkel vilket sker med hjälp av karaktären Henrik. Henrik är Natalies pojkvän som försöker få henne att må bättre under de svåra tider hon genomgår, men börjar snart känna sig ansvarig för Natalies välmående. I pjäsen behandlas många viktiga teman som till exempel sorg och behandling av den, och vad det kan leda till om ens sorg inte behandlas på rätt sätt. Olika mentala problem står tydligt i fokus då man både får följa med Dianas hallucinationer och Natalies ångest.
Föreställningen vi nybörjare fick ta del av var en specialföreställning för ungdomar. Före föreställningen fick vi lära känna skådespelarna och de berättade vem de spelade i pjäsen. Vi fick även se på en kort video om hur kostymerna till karaktärerna hade planerats. Kostymdesigner Teemu Muurimäki berättade bland annat om hur färgtemat i karaktärernas klädsel kommit till och vad kostymerna berättar om karaktärernas personligheter. Efter föreställningen kom skådespelarna upp på scenen och diskuterade om pjäsen och dess budskap. Det var ett bra sätt att få publiken att tänka mer på händelsernas budskap och meningen med pjäsen.
Scenen och rekvisitan ändrade inte mycket under föreställningen utan istället var det ljus som spelade stor roll. Genom ljustekniken märkte åskådarna när scenen bytte. Ibland dök Gabriels gestalt upp i bakgrunden med hjälp av ljustekniken. Det var en detalj som gjorde handlingen tydligare och gav mer effekt.
Skådespelarna var mycket skickliga och de klarade bra av att sjunga mäktigt tillsammans även om det bara var sex skådespelare på scenen. Ämnena som togs upp i pjäsen var viktiga och skådespelarna lyckades föra fram budskapen på ett fint och berörande sätt. Även om pjäsen tog upp allvarliga ämnen kunde publiken skratta åt de roliga skämten som blandades in i den seriösa stämningen. Det gjorde att pjäsen kändes mer levande och karaktärerna mer mänskliga.
Antonia Berlin och Emma Tuomolin