Uigurerna som är en av Kinas mest framträdande minoriteter, löper i risk för att tvångsassimileras in i det övervägande hankinesiska Kina. Åtgärderna för assimilationen är flera: uiguriska skolor ombildas till mandarinspråkiga skolor, uigurer skickas till omskolningsläger och deras heliga platser raseras. Vissa kallar Kinas kommunistiska partis agerande mot uigurerna för ett folkmord, medan vissa tonar ned sin retorik genom att kalla det ett kulturellt folkmord. Å andra sidan finns det också de som ignorerar situationen eller till och med beskyller uigurerna för terrorism.

Vid den kinesiska civilisationens utkant

Uigurerna är en turksläktad folkgrupp som har slagit sig ned vid den kinesiska civilisationens utkant i ett område i nordvästra Kina som i dag kallas för Xinjiang. Södra och centrala Xinjiang är den uiguriska bosättningens kärnområden och där bor en stor del av alla uigurer. För närvarande finns det också flera uigurer som lever i Centralasien samt i andra länder runt om i världen. 

Uigurerna är huvudsakligen sunnimuslimer. Islam bland uigurerna är dock väldigt annorlunda än vad den är i till exempel Mellanöstern. Det finns också en liten kristen minoritet bland uigurerna. Bland annat svenska missionärer spelade en stor roll i grundandet av kristna kyrkor i Xinjiang. Att uigurerna har en religion och etnicitet som skiljer sig från övriga kinesers är en orsak för att konflikter har uppstått mellan kineser och uigurer.

Typiskt landskap i Xinjiang

Kommunisterna tar makten 

Även om det har funnits konflikter mellan kineser och uigurer ända sedan 1800-talet, så uppstod den moderna konflikten efter att kommunisternas folkarmé erövrade Xinjiang 1949. Tvångskollektiviseringen nådde även Xinjiang och all mark blev formellt statens egendom. Denna tvångskollektivisering var en stor stöt för uigurerna vars huvudnäring var jordbruk. 

Under det kalla kriget låg Kinas problem med uigurerna dock för det mesta i kylan, även om det kommunistiska partiet såg assimilationen av minoriteter som ett “kejserligt projekt” som tryggade landets stabilitet och säkerhet, vilket är ganska ironiskt att höra från så kallade kommunister.

Efter Sovjetunionens kollaps förvärrades uigurernas situation avsevärt. Återupplivandet av islam i Centralasien gjorde det kommunistiska partiet allt mer alert gällande den muslimska minoriteten. Kina ansåg att det fanns flera politiska och geopolitiska risker med uigurerna och började så småningom vidta åtgärder för att utrota problemen. Dessa åtgärder har under de senaste åren blivit allt mer radikala och stränga.
Folkmordsåtgärderna

Det kommunistiska partiet har speciellt koncentrerat sina assimileringsåtgärder till utbildningen. År 2000 infördes programmet “Xinjiangklassen” vars verksamhet går ut på att understöda uigurer att gå i hankinesiska skolor i östra Kina. Kina har också ombildat uiguriska internatskolor till mandarinspråkiga internatskolor och avskaffat högskoleutbildning på uiguriska. De flesta eller till och med alla skolor i Xinjiang är idag mandarinspråkiga.

Den stora inflyttningen av hankineser till Xinjiang till följd av statligt understödd migration och  arbetsinvandring efter integrationen med Kina år 1949 har avsevärt förändrat områdets demografiska realiteter. Men även om antalet hankineser har ökat så har de från och med år 1949 framöver hållits vid ungefär samma nivå i proportion till mängden uigurer i området. Inte heller Kinas massiva ekonomiska tillväxt i början 2000-talet har ändrat på detta demografiska förhållande. Man måste dock notera att det är svårt att få helt korrekta fakta om mängden hankineser i Xinjiang.

Förändringar i befolkningen bland uigurer och hankineser i Xinjiang sedan (Fifty Years in Xinjiang (table 2-1), The Statistical Yearbook of Xinjiang over the years)

Den åtgärd som mest upprört världen har varit de så kallade omskolningslägren i Xinjiang. Enligt FN lär en miljon uigurer vara inlåsta på dessa läger. Organisationen Amnesty uppskattar siffran vara tre miljoner. Uigurer som lyckats fly från lägren har avslöjat hur verksamheten ser ut på lägren för resten av världen. De har bland annat berättat att uigurerna tvingas lämna sin religion på dessa läger.

En annan fråga som utländska medier fäst uppmärksamhet vid är förstörelsen av moskéer i Xinjiang. Det finns även bildbevis på detta. Förutom det föregående har de kinesiska myndigheterna också infört speciellt sträng lagstiftning angående religionsutövning. I Kina har man till exempel bara fått utöva sin religion inom ett visst område. Det är straffbart att utöva sin religion i offentligheten. Allt det här har skapat ett stort missnöje bland uigurerna. Vissa har avogt bitit ihop tänderna och levt enligt lagarna, medan vissa har övergått till jihadism.

En satellitbild på moskén i Keriya som lär ska ha förstörts av kinesiska myndigheter. Moskén är byggnaden i mitten av den första bilden. (Google Earth)

Varför uigurerna måste utrotas

Xinjiangs betydelse för Kina har ökat år efter år. Xinjiangs hyser landets största oljereserver och området har stora metallfyndigheter. Xinjiang står för tillfället också i centrum för två enorma infrastrukturprojekt. Ett av projekten är en landförbindelse mellan Xinjiang och hamnen Gwadar i Pakistan som Kina har hyrt av Pakistan. Det andra projektet är den så kallade nya “sidenvägen” eller One belt, one road som projektet officiellt kallas. Projektet går ut på att investera i vägar, järnvägar och annan infrastruktur i 152 olika länder för att förbättra Kinas handelsförbindelser och för att öka Kinas inflytande i världen.

Om Xinjiang huvudsakligen bestod av hankineser eller lojala socialister skulle det trygga det kommunistiska partiets grepp över det ekonomiskt så betydelsefulla området, vars betydelse kommer bara att växa i framtiden. De politiska och ekonomiska skälen är otroligt tunga och det kommunistiska partiet höjer inte ögonbrynen bara för att en västerländsk journalist anser att Kina kränker mänskliga rättigheter. Kina kommer att göra allting för att behålla området.

Bättre död än röd?

Ju strängare åtgärder Kina vidtar desto större blir motståndet bland uigurerna. Kina började som tidigare nämnt på allvar införa assimilationsåtgärder på uigurbefolkningen efter Sovjetunionens kollaps 1991. Motståndet växte och växte. Och i juli 2009 bröt ett stort tumult ut i Ürümqi; Xinjiangs huvudstad. Över tusen uigurer drabbade samman med stadens polisstyrka. Nästan 200 dog, flera skadades och över tusen arresterades. 

Efter sammandrabbningen låg spänningen mellan uigurerna och hankineserna på en rekordhög nivå och flera mindre incidenter och terrordåd utbröt: 2011 i Hotan, april 2014 i Ürümqi, maj 2014 i Ürümqi, 2014 i Kunming och 2015 i Aksu Colliery. I dessa incidenter har 149 dött och många flera skadats.

De kinesiska myndigheterna har vidtagit flera åtgärder för att lugna ner situationen bland uigurerna i Xinjiang. De har bland annat begränsat uigurernas tillgång till internet och internationella telefontjänster. Xinjiangs interna försvarsbudget har höjts och myndigheterna har också börjat övervaka uigurerna med Kinas moderna kamerabevakningssystem som även innehåller teknologi för ansiktsigenkänning. Myndigheterna verkar delvis ha lyckats i och med att oroligheterna i Xinjiang har minskat under den senaste tiden.

Vissa uigurer har lockats av islamisk extremism och jihadism, vilket också kan märkas i de tidigare nämnda terrordåden 2009-2015. En del uigurer har också värvats till ISIS och andra liknande organisationer. Denna utveckling försvårar uigurernas situation avsevärt eftersom Kina efter 911-terrorattackerna i USA 2001 har kunnat motivera sitt agerande i Xinjiang genom att kalla det för ett “krig mot terrorismen”. För Kinas del sjunker detta bra in i en post 911-värld där västvärlden högt avskyr terrorism och våld som är utfört i Allahs namn. För tillfället är dock situationen angående islamisk extremism i Xinjiang rätt så lugn, men situation kan förändras så länge som uigurerna ännu har kvar en gnista för motstånd .

En skärmdump från en video av tumultet i Ürümqi 2009

Utlandets reaktion på folkmordet

Världens länder har reagerat väldigt varierande på konflikten mellan uigurerna och kineserna. Flera västerländska regeringar och icke-politiska organisationer har fördömt Kina för hur landet behandlar uigurerna, medan resten av världen har för det mesta tagit en neutral ställning till problemet.

I Centralasien fanns det i början på 2000-talet flera uigurorganisationer som krävde mera frihet åt uigurerna i Xinjiang. Dessa organisationer fasades dock ut efter att Kina fick de centralasiatiska länderna och Ryssland att ingå i den säkerhetspolitiska organisationen SCO. Genom SCO har Kina kunnat kräva att de centralasiatiska länderna förbjuder alla uigurorganisationer som verkar inom deras gränser.

Flera muslimska stater har bara måttfullt resonerat om uigurernas situation eller rakt ut sagt övergivit dem. Kina har gjort stora ekonomiska investeringar i flera av dessa stater och därmed fått länderna att tona ned sin kritik mot Kina. En del av staterna i Mellanöstern undviker att kritisera Kina eftersom de vill med hjälp av Kina hejda USA:s inflytande i Mellanöstern. Turkiet är dock ett undantag bland dessa länder. Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan har exempelvis beskyllt Kina för folkmord och krävt att Kina skall upphöra med sin assimilationspolitik i Xinjiang.

Demonstration för uigurer i Washington D.C

Framtid 

Även om uigurernas situation är svår, får man inte heller glömma bort de andra 55 minoriteter som finns i Kina; trots att den tidigare nämnda konflikten både avsiktligt och oavsiktligt driver fram de andra minoriteternas rättigheter.

Uigurernas framtid ser dyster ut. Ett självständigt Östturkestan är för närvarande en fjärran dröm som blir allt mer diffus. Uigurernas kamp är dock knappast över, även om alla geopolitiska faktorer står i vägen. Xinjiang är vitalt för Kina och landet kommer inte under de nuvarande omständigheterna släppa greppet. 

Situationen för uigurerna i Kina kan ändå ändra ifall exempelvis Kinas ekonomi haltar och investeringarna utomlands upphör. Då kanske flera muslimska stater vågar ta en ny ställning gällande uigurfrågan, vilket skulle ge det uiguriska folket ett nytt hopp.

Oliver Heikkinen

Referenser

Litteratur:

1. Timothy A. Grose (2010) The Xinjiang Class: Education, Integration, and the Uyghurs, Journal of Muslim Minority Affairs, 30:1, 97-109, DOI: 10.1080/13602001003650648 
2. Clarke, Michael. (2015). China and the Uyghurs: The “Palestinization” of Xinjiang?. Middle East Policy. 22. 10.1111/mepo.12148.  
3. Colin Mackerras (2014) Xinjiang in 2013: problems and prospects, Asian Ethnicity, 15:2, 247-250, DOI: 10.1080/14631369.2013.860788
4. Marshall, T. 2014. Prisoners of Geography: Ten Maps That You Need to Know About Global Politics

Internet:

1. Yle Areena (25.1.2021)
2. Utrikesmagasinet (24.1.2021)
3. Uiguuri.com (9.2.2021)
4. Wikipedia – Xinjiang (9.2.2021)
5. Wikipedia – Uyghurs (12.2.2021)
6. WIkipedia – Christianity in Xinjiang (12.2.2021)
7. Snilleblixten – “Kina ett hot för Europa?” (13.2.2021)
8. Wikipedia – July Ürümqi riots (16.2.2021)
9. Wikipedia – Xinjiang conflict (16.2.2021)
10. UN – SCO (18.2.2021)

Intervju:

1. Halmurat Harri Uyghur (11.2.2021)

Bilder:

1. David Rumsey Map Collection, David Rumsey Map Center, Stanford Libraries 
2. ”Karakorum Highway, Xinjiang” by pmorgan is licensed under CC BY-NC-ND 2.0 
3. ”Uighur Protest” by malcsb is licensed under CC BY-SA 2.0