Resan till Estland var en del av HI08 Rysslands och Baltikums historia. Kursen är en skolvis kurs, vars material sammanställts av vår egen historielärare, Jimmy Holmberg. Exkursionen gick av stapeln 21-24.10.2026. Resan ordnades för att ge studerandena en inblick i och bättre förståelse för Rysslands och Baltikums unika historia. 

Kursen ger ytterligare en bättre förståelse för vår samtid och världshändelser idag (ukrainakriget), men också vår egen finska historia. Vi rekommenderar HI08 till alla som har möjlighet att ta den och är ens lite intresserade av omvärlden. Här följer en resedagbok och bilder från våra destinationer i Tallinn, Tartu och Narva. 

Onsdag 21.10 

Vi började vår dag tidigt på tågstationen, närmare bestämt kl. 7.00. När vi steg på tåget kl. 7.20, var vagnarna fullsatta med pendlare. Vi anlände till Helsingfors centralstation kl. 8.30 och började vår vandring mot Västra terminalen. Det var en vacker morgon och solen sken. Däremot var inte alla beredda på att släpa sin väska genom Helsingfors, de valde att åka med spårvagnen istället.

På terminalen åt vissa ett mellanmål innan vi steg ombord på båten. Kl. 10.30 åkte vi iväg med Silja Megastar. Ombord på båten satt många av oss i sofforna, kollade taxfreen och åt en hälsosam lunch (Burger King) innan vi anlände till Tallinn kl. 12.30. 

Väl framme i Tallinn promenerade vi in till gamla stan. Där betraktade vi sevärdheterna och gick på de knaggliga kullerstensgatorna. Vi hade ungefär en timmes fritid och vissa passade på att äta lunch här, istället för på båten. Efter det möttes vi upp och tog tåget till Tartu kl. 14.27. Vi råkade sätta oss på helt fel vagn (förstås åker KBG:s studerande endast 1:a klass) så under ett stopp fick vi springa längs perrongen till andra ändan av tåget. 

Efter en nästan tre timmar lång tågresa kom vi fram till Tartu, Estlands näst största stad. Vi tog oss direkt till studerandehostellet, en stor byggnad mitt emot Snus Empire. Rummen där var mycket trevliga. Det var studentbostäder med trivsamma sovrum, egen toalett och egen dusch. Det fanns till och med ett eget kök. 

Efter att vi hade bekantat oss med boendet och våra rum fick vi lite fritid. Vi gick runt stan och besökte några butiker, där vi blev chockerade över hur billiga läskedryckerna var. När vi var tillbaka på hostellet lagade vi en sen middag, där vi bland annat fick testa airfryern i vårt eget kök. Efter en lång och spännande dag kunde vi äntligen gå och lägga oss. 

Torsdag 22.10

Efter en lång resdag föregående dag fick vi ha sovmorgon med morgonmål kl. 9.00, som våra lärare lagade i ordning i sitt rum. Efter morgonmålet började vi vår dag med en promenad genom staden. I promenaden ingick många omvägar för att se stadens sevärdheter. Promenaden ledde till slut till KGB Cells Museum. I museet fick vi en guidning över det före detta KGB-fängelsets historia.

Efter museet gick vi på en sidequest till Dorpatfredens hus. Dorpatfreden var ett fredsavtal mellan Finland och Sovjetunionen, som skrevs under år 1920. Vi hade inte hört med dem på förhand om vi fick komma in, men Supreme Commander [titeln han hade i resegruppchatten] Jimmy knackade på och vi släpptes in. Nuförtiden används huset som en studentlokal, vilket definitivt märktes. Det kan också påpekas att KBG abin städar mycket effektivare. 

Efter den korta stunden vi spenderade i Dorpatfredens hus hade vi tid att hitta lunch, innan vi skulle bege oss vidare till Estlands nationalmuseum. Många av oss valde att hitta vår lunch i det bästa och säkraste stället; Hesburger.

Efter lunchen tog vi oss till nationalmuseet, på promenaden dit såg vi en häst. I nationalmuseet fick vi fritt går runt och se på flera utställningar om Estlands historia, uralflokens historia och en häftig monsterutställning. 

När vi sett klart på alla utställningar gick vi tillbaks till centrum och hade fritid. Vi hittade vår middag på en sandwichrestaurang som Jimmy och Joakim rekommenderat. Efteråt gick vi via en matbutik tillbaka till hostellet för att sova och förbereda oss för en lång (men rolig) dag imorgon. 

Fredag 23.10

Fredagen började med en allt för tidig väckning. Frukosten serverades redan kl. 7.00 och före det behövde vi vara ihoppackade för att kunna checka ut och starta mot tågstationen kl. 7.30. 

Tågresan mot Narva avgick kl. 8.20 och vi var framme vid tågstationen i god tid, trots att Joakims vägval kan ifrågasättas (i det stora hela hade vi svårt att förstå varför man navigerar på känsla och aldrig med kartan framme). Resan började med en någon timmes etapp till Tapa, en liten håla, men knutpunkt för järnvägen (tänk dig Karis, men mindre och sämre trottoarer). Där spenderade vi en och en halv timme i byte. Somliga åt en tidig lunch på Hesburger, medan andra skaffade mat från den närliggande butiken. Lunchen åts så tidigt på grund av att vi blivit förvarnade om att tiden efter att vi anlände till Narva skulle vara aningen hektisk med ett tight tidsschema. 

Efter att ha stått på en kall perrong i 30 min (enligt mig finns det aldrig en anledning att vara på en perrong i så god tid) övervakade av pensionärer i de sovjetiska höghusfönstren fick vi äntligen sätta oss i det något varmare tåget. 

Efter ytterligare några timmar anlände vi till Narva, ändstationen före ryska gränsen. Vi promenerade direkt till hostellet som låg ovanför ett kasino, men trots det ändå rätt fint. Vi slängde snabbt in packningen på rummen och började en 45 minuters speedwalk mot dagens första guidning på Kreenholms fabriksområde. 

Trots det något pressade tidsschemat kom vi fram i god tid till den stora metallporten in till det något kusliga fabriksområdet där en stor, nedgången byggnad tornade upp sig. Medan vi väntade på guiden passade Joakim och Jimmy på att tänja sina vader.

Guiden Yefim anlände och tog med oss in på området. Han gav oss en intressant rundvandring på området som låg bara ett stenkast från ryska gränsen. De olika fabriksbyggnaderna har främst använts till textilproduktion, och under fabrikens storhetstid under sekelskiftet mellan 1800- och 1900-talet var det ett av världens största fabrikskomplex. Utöver det är fabrikens grundare Ludwig Knoop farfars morfar till Ursula von der Leyen (EU kommissionens ordförande). Vi fick också gå in i en av de gamla fabrikshallarna och se en gammal maskin som användes för att göra tyg av bomullstråd.

På vägen tillbaka till fastlandet (en stor del av Kreenholm ligger på en ö, faktiskt i samma flod som skiljer Estland från Ryssland) såg några i gruppen ett par ryssar som stod på andra sidan den uttorkade flodbädden och vinkade till dem. 

Sedan skiljdes vi åt från vår guide för en kort stund (han skulle guida oss även på nästa ställe) och han beställde en taxi, medan vi gick så nära gränsen vi kunde komma utan att gå i folks trädgårdar. Det lönade sig dock, för vi kom fram till en utsiktsplats där man kunde se ut över Estland åt ena hållet och Ryssland åt det andra. 

Nästa anhalt var Hermannsborg, ett medeltida slott som idag inhyser Narva Museum. Även i slottet fick vi en rundvandring och fick se både äldre och mer upprustade delar av slottet. Jag tror de flesta imponerades mest av brunnstornet, där man genom en glasruta i golvet kunde se ner i ett djupt, mörkt schakt och genom fönstrena som vette åt tre håll kunde se en annan borg på andra sidan gränsen (bara 200 meter bort!) och en av de få öppna gränsövergångarna till Ryssland i norra Europa. Vi var även så nära Ryssland att vissa fick meddelanden från sina nätverkstjänster som välkomna dem till Ryssland.

Vi klättrade också upp i det över 50 meter höga tornet för att se på utsikten. Att gå runt tornet i konstruktionen som vi när vi kom ner och såg den utifrån, märkte att var byggd i bara trä var spännande. 

På väg ut från slottet blev vi också så oroliga då vi skulle ta oss ut genom porten från innergården och märkte att den inte gick att öppna. När vi kollade runt oss var allt tomt och tyst, men efter att några fler hade inspekterat porten märkte vi att vi bara inte hade varit tillräckligt bra på att öppna gamla låsmekanismer. 

Sedan promenerade vi genom den långa kön med människor som stod i mörkret och väntade på att få ta sig över gränsen och sedan vidare i riktning mot hostellet. Vissa stannade för att äta på något matställe, medan några av oss gick via en butik och köpte mat vi kunde värma i mikron på hostellrummet. Vi spenderade resten av kvällen på hostellet då det regnade ute.

Lördag 24.10

Nu hade den sista dagen på resan kommit, dessutom alldeles för snabbt. Vi började dagen med morgonmål kl. 8.00. Efter det packade vi ihop vår packning och begav oss mot tågstationen. På vägen stannade vissa till vid en kyrka, där Supreme Commander råkade få syn på öppna likkistor.

Med den något udda omvägen hade alla tagit sig till tågstationen och vi steg på tåget till Tallinn, som avgick kl. 9.55. Under tågresan insåg vi att de estniska tågkonduktörerna tar sitt jobb på ytterst stort ansvar, åtminstone jämfört med hur det brukar vara på de finländska tågen. Jag skulle åtminstone inte rekommendera någon att bråka med dem. 

Kl. 12.23 var vi framme i Tallinn. Det första på agendan var att fira vår hemstads 700-årsjubileum, genom att ta en bild vid Kiek in de Kök, en historisk och idyllisk del av Tallinns gamla stad. Det var vår lärare, Joakim Nyman, som navigerade oss dit. Han ledde oss i en riktig språngmarsch uppför leriga backar och ändlösa trappor. Äntligen, efter att vår kondition hade satts på prov, var vi framme och kunde ta bilder för att fira Karis 700-årsjubileum.  

Efter bilderna var tagna delade vi upp oss och gick skilda vägar. Vi promenerade runt i Tallinn på jakt efter lunch och bestämde oss till slut att skaffa något ätbart från en matbutik. Vi åt vår lunch på en bänk, medan vi diskuterade hur vi ville spendera vår fritid i Tallinn. Planen blev shopping (vem är överraskad?), så vi begav oss till en klädaffär och därefter till ett köpcentrum. 

Fritiden i Tallinn tog snabbt slut och det blev dags att möta våra samtliga resenärer i terminalen kl. 15.30. Därefter tog vi oss ombord båten tillbaka till Helsingfors. Båtfärden var lugn och definitivt skön för våra ömma fötter. Supreme Commander, alltså vår lärare, bjöd dessutom på dricka (barnvänlig, förstås). 

Båten anlände till Helsingfors kl. 18.30. Tanken var att vi skulle ta ett tidigare tåg, men det blev strul på grund av platsbrist. Det betydde att vi var tvungna att åka hem med ett betydligt senare tåg, som skulle först vara framme i Karis kl. 22.00. Några av oss lyckades köpa biljetter för det tidigare tåget, men majoriteten blev kvar i Helsingfors för att vänta på det senare tåget. Till sist steg vi på tåget och påbörjade vår resa hem till Karis. 

Minea Nordström, Liv Nylund & Ida Öster