Brus, en massa brus skymmer mina tankar.

Vet inte hur jag ska hitta orden bakom denna dimma.

Det känns svårt att skriva. 

Det känns påfrestande att tänka i ord,

vilket är skrämmande. 

Är det inte orden som beskriver vår värld? 

Betyder ordfattigdom brist på liv?

NEJ. 

Det kan inte vara så; det får inte vara så… 

Mina tankar är spretiga och monomaniska, 
symboliska och sifferfixerade, 
fördomsfulla och förstående. 

Hur ska jag kunna beskriva dem med ord? 

Jag ber: 

tig och se mig i ögonen.

Oliver Heikkinen