En traditionsenlig avslutning på friidrottssäsongen 2016 hölls på Åland 10.9. Sista tävlingen för säsongen bjöd som vanligt på en bra stämning och fina resultat.

Svenska Finlands Idrottsförbund ordnar årligen lagtävlingen i friidrott. Tävlingen ordnades första gången redan 1951 och har ordnats varje år sedan dess förutom tre år i slutet på 70-talet. I lagtävlingen deltar normalt sex föreningar och varje förening med två deltagare i varje gren. Placeringarna belönas med poäng enligt skalan 1-12. Det vill säga att vinnaren får 12 poäng och idrottaren som placerar sig på tolfte plats får 1 poäng. Om idrottarna från samma förening placerar sig som de två främsta, blir föreningens poängsumma i grenen därmed 23 poäng.

Vinnarföreningen IK Falken poserar med vandringspokalen

I år gjorde fem föreningar upp om äran att vinna SFI-mästerskap för föreningslag. Seriefinalen genomfördes i år som en direkt final. De fem SFI-föreningarna som deltog var Esbo IF, Sibbo Vargarna, IF Raseborg, IF Åland och IK Falken från Pedersöre. I tävlingen finns det två klasser: en 17-års klass och en herr- och damklass

Tidig väckning

Klockan 5.40 startade IF Raseborgs resa mot tävlingarna på Åland. Vi åkte båt och var framme tidigt i Mariehamn där tävlingarna inleddes kl. 16. Långt i förväg såg vårt lag väldigt bra ut, vi hade deltagare i alla grenar vilket inte alltid har varit fallet. Men på grund av skador och sjukdomar, många i sista minuten, blev laget inte riktigt som planerat. Vi åkte fortfarande med ett bra lag men några platser var tyvärr tomma, vilket vi strävade efter att undvika.

IF Åland tar hem 12 poäng i grenen 100 meter för herrar 17 år

På grund av de många bortfallen var vi även tvungna att ta hjälp av deltagare från de yngre klasserna. Detta ledde till att vi i 17-års klassen hade såväl 13-åringar och en 11-åring. Att tillägga är att de gjorde mycket bra ifrån sig trots hårt motstånd av äldre idrottare.

OS möter amatör

Charmen med dessa tävlingar är att det är mycket blandade åldrar, personligheter och nivåer på idrottandet. Man hittar allt från OS-idrottare som satsar sitt liv på friidrotten och motionärer som ställer upp för föreningens skull. Det är dessutom få som får delta i sin absoluta huvudgren eftersom grenarna ändrar varje år. Det finns 800 meterslöpare som deltar i längdhopp och sprinters som kastar diskus. Det minskar en del på nervositeten och pressen och gör det hela till en mer avslappnad och roligare tävling än de flesta. Det enda man hör från läktaren är hejarop och uppmuntrande ord till sina medtävlande. Och det faktum att allt går på svenska gör det hemtrevligt. Så länge man kan minnas har det varit en väldigt bra stämning på dessa tävlingar och det är mycket sällan man ser några sura miner. För de allra flesta är detta den sista tävlingen på säsongen och det kan framkalla både en lättnad och en viss sorg.

Sture Lindholm, före detta SFI-mästare i tresteg, tar paus i sina historieböcker för att ställa upp för föreningen

Tävlingen avslutas alltid med den traditionella svenska stafetten. Svensk stafett innefattar fyra sträckor: 100, 200, 300 och 400 meter. Varannan sträcka löps av en flicka och varannan av en pojke. De två kortaste sträckorna löps av de 17-åriga idrottarna och de två längre av idrottare ur dam- och herrklassen. Varje förening får delta med två lag. Återigen hejar alla hur det än går och vilken placering man än ligger på.

En av årets längsta dagar

Efter en lyckad tävling som bjöd på bland annat ett inofficiellt finländskt rekord, SFI-rekord och många personliga framgångar och utvecklingar var det dags för en middag med föreningen innan vi tog båten hem klockan 23.45. Trots en väldigt rolig dag är den väldigt lång och jag tror att många var lättade över att till slut få koppla av på vägen hem.

Trots att IF Raseborg sammanlagt placerade sig sist i tävlingen var det inga sura miner som syntes hos deltagarna. Det är alltid en lika rolig erfarenhet och en ära att få vara en del av laget.

Text: Nicolina Nynäs

Bild: Petra Stenman