Hitler inte värst?

Ännu 73 år efter andra världskrigets slut koncentrerar vi oss på judeutrotningen och Tysklands ansvar. Det är kanske världens mest kända brott, men Europas värsta massmördare var inte Hitler. Det var Stalin.

Man brukar oftast inte jämföra förintelsen med kommunismens folkmord och brott mot mänskligheten. Det finns flera olika anledningar till detta men ett exempel är att förintelsen uppfattas som en händelse med så enorm betydelse, att ingenting annat egentligen kan jämföras med den.

En viktig skillnad mellan nazismen och kommunismen är att nazisterna redan från början ville utrota vissa biologiskt bestämda kategorier av människor. Kommunismen däremot talar om revolution med våldsamma medel men inte om att fysiskt utplåna kategorier av människor. Det finns också många betydande likheter mellan nazism och kommunism. Båda vill skapa det “perfekta” samhället genom att utplåna allt det gamla som står i vägen. Man brukar säga att man i Sovjetunionen inte hade som mål att utrota människor, men däremot var man i Sovjetunionen fullt villiga att acceptera att miljontals offer dog för att genomföra sin politik. Men frågan är hur stor skillnaden är mellan att vilja döda människor och att handla på ett visst sätt medveten om att miljoner människor kom­mer att dö på grund av det?

Det är också viktigt att komma ihåg att “brott mot mänskligheten” inte är detsamma som brott mot de mänskliga rättigheterna. Med brott mot mänskligheten avses ett vidsträckt och systematiskt angrepp riktat mot civilbefolkning. Angreppen kan vara allt från mord, tortyr, utrotning till tvångsförflyttning.

Ett av de absolut största kommunistiska folkmorden i Sovjetunionen utspelade sig under åren 1932-1933 i Ukraina. Man brukar kalla folkmordet för “terrorhungersnöden”. De naturliga faktorerna som till exempel missväxt hade liten betydelse under hungersnöden. Det var i synnerhet Josef Stalin som orsakade att det dog omkring 3 miljoner människor i Ukraina under denna tid. .

Hungriga barn i Ukraina 1933  PHOTO: GRANGER COLLECTION (från Wall Street Journal)

En sak jag särskilt fäste mig vid efter att ha läst boken “Aldrig mer!” skriven av Staffan Skott, var de sovjetiska deportationerna. Deportationerna handlade i sin helhet om tvångsförflyttning av Sovjetmedborgare men också av flera miljoner människor från andra länder. De gick till så att säkerhetsstyrkor omringade byn, samlade alla bybor och sedan kördes de iväg i lastbilar. Om man gjorde motstånd sköts man direkt. Det var sammanlagt över 600 000 icke sovjetiska medborgare som dog under deportationerna och i fånglägren. Det som var det allra hemskaste beskriver Skott med följande ord i sin bok: “Än en gång, de deporterade hade inte gjort sig skyldiga till någonting. De deporterades för att Stalins diktatur skulle kunna känna sig säkrare i sadeln”.

Absolut säkra siffror för kommunismens offer är omöjliga att få fram. Beträffande Sovjetunionen är den lägsta siffran 23 miljoner. De flesta forskare uppskattar siffran betydligt högre. En rätt vanlig uppskattning är 50 miljoner. Oberoende antalet är siffran ofattbar.

Främsta anledningen till att jag vill skriva om just kommunism är för att den ofta glöms bort. Vi vet inte lika mycket om vad kommunismen har förorsakat, som vi vet om nazismen och folkmordet mot judarna, romerna och homosexuella.

Det är viktigt att känna till båda och veta att nazism och kommunism har mycket gemensamt, för att vi i framtiden ska kunna försvara oss mot dessa hot.

 

Wilma Lindvik