”Du passar perfekt som utbyteselev”

”Du kommer ha det bästa året i ditt liv”

”Du kommer inte att vilja komma hem”

Ord du kommer få höra innan du åker iväg. Alla dessa ord har du inpräntade i din hjärna och det enda du behöver känna är nervositet. Du kommer troligen många gånger titta tillbaka på de stunder du fått höra dessa ord och tvivla på om dessa ord stämmer in på dig. För vad är det egentligen för faktorer som gör att en utbyteselev har det bästa året i sitt liv, att man inte vill komma hem och vad är det som gör en person till en “perfekt utbyteselev”?

Att på förhand förutspå hur ens år kommer att gå är svårt, man känner inte till omgivningen och personerna som kommer att vara en stor faktor i livet detta år. Att ha förväntningar är självklart, fastän man inte vill erkänna att man har dem – de är där ändå, de spinner stup i kvarten på i bakhuvudet. Man tänker att man hittar vänner direkt, att skolan går galant trots det andra språket. Man tänker att man ska ha fullt program hela tiden och uppleva så mycket som möjligt. Indirekt är det tankarna som spann omkring i mitt bakhuvud hela tiden. Jag berättade för människorna i min omgivning att jag inte hade förväntningar, att jag skulle se hur året gick av sig själv. Men det var bara en liten vit lögn för att höja säkerheten att ingenting skulle gå fel. Men förväntningar är absolut inte bara negativt, du skall ha förväntningar – det blir som en slags motivation, man vill göra mer och verkligen uppleva det som man förväntat sig. Det sporrar en.

Hur ditt år går beror också en del på dig själv, hurdan attityd du har utåt och hurdan attityd du har mot dig själv. Det kan hända att du måste kämpa med din attityd åt båda hållen – att orka hållas utåtriktad 99% och inte krypa in i din egen håla kan vara ansträngande, men samtidigt också någonting man vänjer sig vid, efter en tid. En annan viktigt faktor är förstås också familjen och skolan, hur de tar emot dig – känner du dig inte trygg i familjen eller skolan kan det vara väldigt svårt att känna dig trygg i den nya staden.

En annan viktigt grej är att inte vara alldeles för självkritisk och att du tror på dig själv, du kommer till en annan kultur, du har andra människor runt omkring dig. Det är klart att du inte är som dem, du försöker passa in och undviker att göra bort dig. Det blir en slags osynlig press som hela tiden tynger på axlarna. Men ett litet tips är att faktiskt göra bort sig då och då, det kanske är pinsamt för stunden – men du skall bara ta livet som det kommer och bara “chilla”.

Så, perfekta utbyteselever, hur definierar man dem? Vem är det? Hur förhåller de sig till saker? Jag tror inte att de går att definieras eftersom alla individer är så olika. Man säger att en person som är utåtriktad, redo för äventyr etc. är en perfekt utbytesstudent. Sedan ser jag på mig själv och tänker att vad är jag. Det vet jag inte och det kommer jag antagligen aldrig få veta. Alla som åker på utbytesår kommer få en egen upplevelse, ingen är den andre lik, men för alla kommer det vara ett äventyr värt alla tårar och skratt.

Mitt utbytesår har hittills varit en berg- och dalbana, det har funnits stunder som jag känt mig lyckligast i världen och inte ens tänkt tanken att behöva komma hem – men dessvärre har det också funnits stunder då jag känt mig så liten och ynklig att hemlängtan slagit till och jag ångrat mitt beslut att åka iväg. Men nu när jag ser tillbaka är det absolut ingenting som jag ångrar, det har funnits svåra stunder men det har fått mig att uppskatta alla små bra saker som hänt mig mer. Nu väntar jag bara på att det skall gå upp för att sedan gå ned de sista dagarna jag är här, då det är dags att säga hejdå till alla. För att sedan stiga av denna berg- och dalbana för att komma tillbaka på safe ground.

Johanna Terlinden,
Snilles korrespondent i Tyskland