Som studerande får man ofta tampas med en smal budget och jag antar att många kvinnor/flickor kan relatera till att frustrationen växer på morgonen när man inte har någon aning om vad man ska ha på sig. Ingen kan ju på allvar tro att det är möjligt att klä sig snyggt bara om man är välbärgad.

Det kanske inte så många visste var att man kan få tag på märkeskläder, ofta även i nyföpackning, i second hand-affärer. Jag använder ordet ”second hand” eftersom jag personligen har en odiagnostiserad allergi mot ordet ”loppis”. Här i Finland är vi ganska nya med det här att gå och köpa saker och ting i andra hand, fenomenet i sig har förstås funnits i många år, men människors inställning är kanske mången gång det som är problemet.

Det är intressant att se hur mycket fördomar det finns, bara i min bekantskapskrets finns det åsikter om att ”det är äckligt när det kan finnas fläckar eller något”, ”det är äckligt när någon annan har haft på sig kläderna före”. Jag brukar svara med att loppisen är vad man gör den till. Såklart att man nu och då råkar ut för en eller annan otvättad skjorta, men det tycker jag är försäljarens sak och det borde egentligen inte få hända. Då kläderna är rentvättade är det inget som skiljer dem åt från butiksköpta kläder. Förutom att nollan ramlar bort på Tommy Hilfiger-skjortans prislapp och att de för det mesta allergiframkallande giftämnena och kemikalierna som tillförts i produktionen av materialet är urtvättade. I vilket fall som helst är fobin för att någon annan haft på sig kläderna före ganska intressant med tanke på att andra haft på sig kläderna i affärens provrum också.

Såklart att man skall köpa nytt också, på annat sätt kommer ju inte nya varor ut på andra hands marknaden heller, och plagg som byxor, i vissa fall skor, självfallet underkläder, borde inte köpas begagnade. Men det är alltid kul att komplettera garderoben med ett eller annat plagg som sticker ut lite i mängden, respektive baskläder som enkla enfärgade tröjor eller excentriska smycken. Vad som nu än faller en i smaken. Är man av den kreativa typen kan man köpa kläder förmånligt och fixa om dem, göra dem personliga. Om inte av ekonomiska skäl så är det dessutom ekologiskt att köra på begagnat. Som tidigare Berlinerbo har jag varit med om de riktigt stora second hand-affärerna, där det såldes designerkläder som exempelvis maffiga galaklänningar av märken som exempelvis Christian Dior. En annan sak som var maffig var dock även prislapparna. Jag skulle vilja bryta denna trend att fördöma köp av begagnade kläder samt ordet loppis. Det låter nedvärderande och sjabbigt, och saker och ting är i slutändan bara så dåliga eller bra som man gör dem.

Jessica Tunn