Handboll, det bästa jag vet. Sporten betyder allt för mig och har alltid gjort det. Varför den betyder så mycket för mig är för att den alltid har funnits runt mig. Känslan av att komma in på planen är obeskrivlig och doften av klister påminner mig om mitt andra hem, handbollshallen. 

Min dröm blev sann för någon vecka sedan. Jag blev uttagen till landslaget. Att få representera Finland har varit mitt mål sedan långt tillbaka. Nu kommer ni att få följa med på min första landslagsresa till Belgien.

Dag 1 (mån 20.12)

Pip, pip och pip. Klockan är 2.00. Jag stiger upp ur sängen, klär på mig och äter frukost. Mamma har lagat äggomelett till mig. Jag packar det sista och stänger sedan min resväska. Jag sätter mig i vår soffa och lyssnar på musik. Min lagkamrat kör upp på vår infart. Jag kramar mamma och pappa och de önskar mig lycka till. Jag går ut i kylan och sätter mig i bilen som börjar rulla mot Helsingfors-Vanda flygplats.  

Jag och min lagkamrat gick in i terminal ett. Vi såg våra lagkamrater stå samlade vid ett hörn. “Äntligen är jag här”, tänkte jag. Vi checkade in våra väskor och gick igenom säkerhetskontrollen. Sedan gick vi ombord på planet som tog oss till ett av världens största flygfält, Münchens flygplats. 

Vi anlände till München efter en cirka tre timmar lång flygtur. Flygturen var väldigt jobbig för mig eftersom jag blev tvingad att ha mitt handbagage mellan mina fötter. Det var även väldigt varmt i flyget. Nu hade vi tre och en halv timme att fördriva på flygplatsen. Vi började med att ta en välförtjänt toalettpaus. Sedan var vi alla hungriga så vi bestämde oss för att äta. Jag beställde för första gången i mitt liv på tyska, det blev en mozzarellasmörgås med avocado i. Smörgåsen var väldigt god. Efter att vi hade ätit satte vi oss ner och tog det lugnt och lyssnade på musik. 

Tiden gick och det började bli dags för ombordstigning. Nu väntade en flygtur på en och halv timme till Belgiens huvudstad, Brüssel. Flygresan gick väldigt fort eftersom jag sov en stund. Vi landade och lämnade flygplatsen med buss. Bussresan tog ungefär en timme. Sedan var vi framme i Lokeren där vi skulle bo. Vi hade förväntningar på ett någorlunda fint hotell men det blev ett mindre gammalt hus. Vi gick in i huset och upp till vår våning. Två rum med åtta sängar i båda rummen stod till vårt förfogande. Vi delade in oss och bosatte oss. Sedan gick vi till huset som vi skulle äta i. Det var en cirka 50 meter lång promenad.  

Här bodde vi. 

Efter lunchen gick vi tillbaka till vårt hus och det var dags för lite vila. Vi sov i cirka en och en halv timme. Efter det begav vi oss till hallen där vi skulle spela alla matcher. Hallen låg också väldigt nära och det tog endast fem minuter att gå. Nu var det dags för en förberedande träning för morgondagens match mot hemmanationen Belgien. 

Så här såg ett av våra rum ut

Mellanmål är viktigt för att man ska orka med träningar och matcher!

Träningen gick bra och vi duschade i hallen eftersom vi inte hade varmt vatten i huset vi sov i. Vi gick till middagen och efter det var det sängdags för det hade varit en lång dag. Vi hade varit igång väldigt länge och vi hade viktiga matcher framför oss. Så lite sömn skadade inte. 

Dag 2 (tis 21.12)

Alarmet ringde klockan 8.00 och vi åt morgonmål 8.30. Efter morgonmålet hade vi en förberedande träning igen. Träningen gick bra, det var bra “feelis” i laget. Alla körningar och tajmingar satte. Vi gick sedan till en lokal matbutik för att köpa mellanmål. Efter lunch och vila var det dags för vår första matchgenomgång. Vi pratade om hurdant spel vi skulle spela och om vem som skulle börja på plan. Jag fick äran att börja på M9 (mittback).  

Matchen närmade sig mer och mer. Matchstart var 20.00 och vi startade med att gå till hallen cirka 18.30. Det var bara att gå in i sin bubbla och koncentrera sig på matchen. Det blev dags för uppvärmning och vi gjorde vår uppvärmning och värmde upp målvakterna. Vi hade fått order att vi skulle vara klara 19.50 för att vi skulle hinna med nationalsångerna. Klockan slog 19.45 och vi gick in i omklädningsrummet och jag drog för första gången på mig min landslagsskjorta. Vi hade ett litet “pep talk”och sedan var det showtime.

Vi gick in på planen i ett led och jag var först eftersom jag var kapten. Det blev tyst och vår nationalsång började spela. Matchen blåstes igång. I halvtid ledde vi med 9 mål vilket är väldigt bra. Vi var helt klart det bättre laget. Slutställningen blev 16-34 till oss. Efter matchen var det kvällsmål och sedan direkt till sängs. 

Dag 3 (ons 22.12)

Efter cirka nio timmars sömn ringde alarmet, klockan var 8.00. Som igår serverades det morgonmål klockan 8.30. Efter det var det dags för videoanalys. Vi analyserade vårt eget spel från gårdagens match, men även dagens motståndare Luxemburg. Luxemburg spelade ett rätt så lågt försvarsspel och ett anfallsspel som innehöll många korskörningar. 

Analysen var väldigt givande. Vi begav oss sedan till hallen igen för en lätt morgonträning. 

Träningen gick bra denna gång också men jag hade dock lite känningar i mina vader. Med hjälp av stretch och massage var det inget som störde mig längre. Vi åt sedan lunch, lunchen bestod av en grönsakssoppa till förrätt och en kycklingpasta till huvudrätt. Sedan hade vi matchgenomgång igen och ett lätt mellanmål. Efter det gjorde vi oss klara och begav oss till hallen för att spela mot Luxemburg. 

Vi hade en trög start, bollen gick bara inte in i mål. Men efter lite krigande och kämpande vände vi matchen till vår fördel. Vi vann sedan matchen med 25-19. Jag stod själv för fyra mål. Men vi hade en match kvar. Det var bara att ladda om till den sista matchen. I sådana här turneringen med många matcher och träningar är det viktigt att man äter, dricker och sover mycket.

Dag 4 (23.12) 

Alarmet gick igång 6.50. Idag var det tidigare väckning än vanligt eftersom vi hade match redan 9.30. Vi började med att äta morgonmål. Efter det hade jag som uppgift att ta laget på en promenad och leda en “kom-igång-gympa”. Gympan gick bra och alla tyckte att den var uppväckande. Sedan var det dags för en kort matchgenomgång och efter det begav vi oss till hallen för en sista gång. 

Idag skulle vi möta Litauen och Litauen är ett mycket bättre lag än de andra vi mött. Men såklart skulle vi vinna denna match också. Efter nationalsången var det dags igen. Vi hade återigen en tuff start. Vi fick ingenting gjort i anfallet och försvarsspelet var inget att hänga i julgranen heller. Vi låg under som mest med 10 mål, i halvtid var vi bakom med 7 mål. 

Men om det är en sak som “mitt lag” inte gör  så är det att ge upp. Man skall aldrig ge upp, och det gjorde inte vi heller. Vi fortsatte att kriga och kämpa. Till slut så var det bara ett måls underläge. Vi hade alltså kommit ikapp med 9 mål! 35 sekunder kvar visade tavlan, vi hade bollen, låg under med ett mål och de hade utvisning. Det var ett drömläge för oss. Men tyvärr, vi passade bollen till vår linjespelare som brottades och gjorde sitt bästa på linjen. Men tiden blåstes av och vi fick bara ett frikast. Vi borde ha fått straff alla dagar i veckan eftersom försvararen var inne i målvaktens område. Men det fick vi inte. Det var vår första förlust. Vi krigade på bra och gjorde en jättebra insats men tyvärr räckte det inte till. Enligt mig var vi det bättre laget, men vi fick inte bara det att stämma. 

Efter den dramatiska matchen återvände vi till vårt hus för att packa våra saker. Vi lämnade rummen fint och begav oss till den “sista måltiden”. Som kapten hade jag fått order att hålla ett tal vid lunchen. Jag tackade alla och lyfte fram att det var väldigt bra att vi aldrig gav upp utan bara fortsatte att kriga på. 

Bussen anlände, vi hoppade in och den började rulla mot flygplatsen. Jag handlade lite belgisk choklad och efter det var det flygdags. Båda flygresorna gick bra och vi var tillbaka på finsk mark. 

Detta var början på min landslagskarriär. Allt som allt är jag nöjd med vår prestation fastän vi inte vann den sista matchen. Jag vill även tacka alla som var med för en roliga resa tillsammans och jag ser fram emot fler! 

Liam Hagman 

.