Då försvarsminister Carl Haglund ställde frågan, fick det mig att fundera. Finska statens största inkomstkälla är skatter och med hjälp av dem upprätthåller man det nordiska välfärdssamhället. Men har vi kommit till den punkten i Finland att vi helt enkelt betalar för mycket skatt? Nalle Wahlroos flyttade i fjol till Sverige på grund av Finlands höga arvsskatt. Karl Fazer har nu även nämnt att han också kan tänka sig lämna landet av samma orsak. Är det inte lite konstigt att människor bokstavligen flyttar från landet för att komma bort från skatterna?
Vi förväntas hela tiden betala skatt; i matbutiken, om vi får lite dyrare gåvor, om en släkting dör och nu har det även lagts fram ett förslag för en avskedsskatt om man tänker flytta utomlands permanent. Listan är otroligt lång. Visst får vi såklart flera olika förmåner tack vare dessa skatter, som till exempel gratis sjukvård och utbildning. Våra pengar går också till att hjälpa andra med hjälp av olika understöd och bidrag. Men har Finland råd med detta välfärdssamhälle vi lever i? Måste vi verkligen ha allting så jämlikt som möjligt? Visst är det trevligt att få bidrag och att det inte är så stora skillnader ekonomiskt mellan olika människor, men vi kan ju fråga oss själva om vi skulle klara oss utan lika mycket stöd.
Det ska inte vara lönsamt att vara arbetslös. Människor klarar sig med endast arbetslöshetsunderstödet och det kan leda till att de inte har någon motivation att ens börja jobba och staten behöver mera människor ute i arbetslivet för då finns det fler skattebetalare. Man ska själv få jobba hårt och det ska kunna vara lönsamt att vara företagare.
En stor andel av Finlands BNP utgörs av skatter och lån men ökad tillväxt får man inte genom att bara betala en massa skatter utan genom konsumtion, investering och export. För att man ska kunna producera och exportera mera borde man beskatta företagen mindre. Vi bor i ett stort land, men vi är inte så många invånare vilket betyder att vi inte är så många skattebetalare. Kanske det även är därför som man vill hålla så många av oss som möjligt kvar i landet?
Text: Sandra von Bonsdorff