Den dystopiska ungdomsromanen ”All That’s Left in the World” är skriven på engelska och publicerades i Storbritannien 2022. Författaren Erik J. Brown är från Philadelphia. “All That’s Left in the World” var Browns första bok, men förutom den har han också skrivit två andra böcker. Den ena boken “The Only Light Left Burning” är en fortsättning på den första och den andra “Lose You to Find Me” handlar om en annan värld. 

“All That’s Left in the World” kan klassas som en roman riktad mot ungdomar och har kallats för “En dystopisk kärlek om mod, hopp och medmänsklighet”. Boken handlar om svåra frågor som mord, skjutvapen, våld och förlust som kan vara tunga att läsa om.                                     

Handlingen utspelar sig i en värld där en påhittad sjukdom, som delvis påminner oss om coronan, har tagit över och 99% av världens befolkning har utplånats och de få som är kvar försöker bara överleva från dag till dag. Dessutom tar berättelsen plats i USA, och börjar i Pennsylvania men tar sig vidare till andra delstater då huvudkaraktärerna förflyttar sig.

mison, de två huvudkaraktärerna, är två väldigt olika personer. Andrew är öppet homosexuell och en väldigt sarkastisk filmfanatiker, vars populärkulturella intelligens är rolig, och gör hans perspektiv underhållande att läsa om. Han har också en hemlighet som han är rädd för att ska komma fram i ljuset.

Jamison däremot, som också kallas Jamie, är väldigt viljestark och ansvarsfull. Under tiden som berättelsen pågår håller han också på att lista ut att han är Bi, och vi ser honom kämpa med det. Han är beskyddande och ifrågasätter ständigt hur långt han är villig att gå för att pressa sig själv in på ett omoraliskt område.

Boken börjar med att huvudkaraktärerna Jamison och Andrew träffar varandra efter att Andrew blivit skadad i skogen och hittar Jamisons stuga.

I början är båda killarna väldigt misstänksamma mot varandra, men sedan spenderar de flera veckor isolerade tillsammans i Jamisons stuga och lär sig känna varandra bättre. Mera information om deras kamp i början av pandemin kommer också fram och vi får veta lite mera om sjukdomen som rensade bort majoriteten av människorna på jorden. Kort därefter blir det bråk med en fientlig grupp som leder till att killarna blir tvungna att lämna den säkra stugan.

Som helhet har den här boken lite av allt du kan förvänta dig i en dystopisk värld. Vi ser hur de behandlar andra som har överlevt och deras bosättningar, dessutom hur olika bosättningarna kan vara, hur de letar efter mat och förnödenheter, letar efter skydd, de skadas, vid ett tillfälle måste de till och med undvika vilda djur. Framförallt lär de sig vem de kan lita på och vem de inte kan lita på. 

Den påminde mig mycket om zombieberättelser såsom t.ex. “The Walking Dead” med undantaget att det inte fanns zombier i denna bok. Båda handlar om att överleva i en värld där samhällen har “gått under” och de har också mörka stunder och teman här som där.

Berättelsen kändes också som att den hade ett bra tempo. Det gick inte för snabbt eller för långsamt och karaktärerna kändes väldigt realistiska och deras oro och tankar överlag var helt giltiga.

Någonting som jag såg någon annan peka ut som jag också vill nämna som en mycket trevlig detalj är att huvudkaraktärerna mer eller mindre väljer att hålla sig runt varandra under hela berättelsen. Det finns inget som hindrar dem från att separera och välja olika vägar efter de första kapitlen, men de bestämmer sig ändå för att hålla ihop istället för att händelserna skulle tvinga dem att hålla sig i närheten.

Hela deras äventyr från början till slut var intressant att läsa, hur de ändras som personer, hur de kämpar emot sitt förflutna, och hur de går från främlingar till vänner och möjligtvis mera… Jag vet att det är klassiskt att säga så här men boken var på riktigt svår att lägga ner, jag ville bara läsa vidare hela tiden, vilket säger mycket för min del eftersom att jag inte ofta läser böcker.

Jag tycker att författaren är ganska skicklig på att skriva boken så att man sitter och skrattar i ett moment och stressar över karaktärens välmående i det följand. Man visste aldrig vad som kunde hända!

Jag rekommenderar boken verkligen även om du bara är lite intresserad efter att ha läst den här recensionen! Den passar för ungdomar och vuxna som är intresserade av dystopiska världar med en hel del action, och kärlek som tar sin tid att blomma ut.

Som avslutning känner jag att jag absolut måste citera första sidan av boken för att den är helt ärligt en av orsakerna till jag bestämde mig för att läsa själva boken och jag tycker att det är ett roligt och kreativt sätt att börja en bok. Hoppas att den uppmuntrar dig att läsa boken!

“I hope the afterlife has a little movie theater where you can sit in silence and watch the sequence of events that led to the watershed moments of your life. Take me, for instance: a tasteful long shot of the patient-zero bird that first got the bug—set to a Philip Glass score, something foreboding and moody—and then it jumps over the pandemic and all the stuff with my family and friends dying and focuses on some survivalist nutcase out in the woods setting a bear trap eleven months ago.

Time lapse of the trap, bears walking past, a thick branch falling on it and somehow not setting it off, leaves covering it.

And then while I’m sitting there, munching on afterlife Sour Patch Kids and butter-flavored popcorn, thinking to myself where the hell is this going?, my dumb ass saunters on-screen and I step in the bear trap.

Oh, that’s right.

I remember I spent almost three hours screaming and crying, trying to figure out how to open the trap.”

Teddy Tuomi