En grupp ivriga museibesökare fick möjligheten att vistas i Samlingsmagasinet Leira i samband med Karis 700-projektet. Projektet utförs av studerande vid Karis-Billnäs gymnasium. Målet är att samla information om Karis från nu och förr genom dokumentation med hjälp av bland annat bilder, texter och intervjuer. Projektet är planerat att bli färdigt i tid till Karis 700-års jubileum 2026.

Vår grupp anlände till Dragsviks tågstation lite före tio på morgonen, och därefter traskade vi över rälsen och genom skogen för att ta oss till närmaste väg. Efter en cirka femton minuters promenad anlände vi till Samlingsmagasinet Leira, vars byggnad tidigare varit en läkemedelsfabrik med namnet Leiras, därav namnet.

Vi blev varmt bemötta av föremålsforskare Lena Dahlberg och fotoamanuens Zingoalla Rosenqvist. Efter att vi klätt av oss ytterkläder blev vi visade in till kafferummet och där fick vi lite allmän information om Samlingsmagasinet i sin helhet. Vi lämnade våra väskor efter oss eftersom vi senare skulle komma tillbaka till rummet på lunch.

Efter att alla studerande introducerat sig kort fick vår grupp gå på en guidad rundvandring i byggnaden. Dahlberg nämnde att samlingsmagasin är ett rätt nytt koncept, men syftet är att föremål av historiskt värde ska kunna bevaras och tas hand om där. I Leira finns föremål från bland annat Ekenäs, Lojo och Raseborgs museum, och även några från Karis. Men även privatpersoner får skänka sina föremål åt samlingsmagasinet, och det har flera gjort.

Dahlberg berättade att föremålens historia är ytterst viktig då man väljer vilka som ska förvaras i Samlingsmagasinet. Därför sätts det mycket värde på föremål vars ägare kan dela med sig roliga historier och andra berättelser som är förknippade med föremålen. När vi kom in i själva hallen fanns det allt från möbler och textilier till leksaker och gatuskyltar. Krigsbrev och dagböcker finns det också, men de är begränsade för endast de som arbetar på Samlingsmagasinet. 

Vi fick veta att de föremål som det finns färre av är till stor del från nya tiden, det vill säga från 80-90-talet. Speciellt kläder finns det brist på i samlingarna, eftersom man bland annat återanvänt dem som mattrasor. Rosenqvist förklarade att vi vet mycket mer om hur finare kläder såg ut eftersom de inte användes lika ofta som vardagliga kläder, och därmed bevarades de också bättre. Å andra sidan så kommer det in väldigt mycket biblar till samlingsmagasinet, och det behövs det nog inte fler av. Samma gäller vissa möbler, som till exempel stolar.

Då vi fått se bland annat gatuskyltar och brudkistor fick vi gå in i rummet där fotografier bevaras. Det var betydligt lägre temperatur där enbart för att fotografierna ska hållas i skick. Rosenqvist berättade för oss vad hon gör som fotoamanuens och visade gruppen en del äldre foton och bläddrade genom ett album. Vi fick veta att det var rätt vanligt att folk gick för att bli fotograferade, och det finns mycket bevarat i Leira. Vi fick även chansen att se fotonegativ på glas.

Efter en lyckad och informativ rundtur gick vår grupp tillbaka till kafferummet på lunch. Därefter började vi göra arkeologiska uppgifter som vi redan lite hade bekantat oss med under ett tidigare Karis 700-möte. Vi fick studera slaggmaterial från Billnäs bruks masugn och andra kvarlämningar från bland annat Lövkulla. Det var även möjligt att studera foton som en del av uppgiften. Vi använde oss också av olika nätsidor till hjälp, som till exempel Fornminnesregistret.

Sakta men säkert började dagen närma sig sitt slut och vår grupp gjorde sig klara för att ge oss av mot tågstationen igen. Vi tackade Dahlberg och Rosenqvist för en trevlig upplevelse och en produktiv dag, och därmed tog utflyktsdagen slut då vi återvände till Karis igen.

Anna Grönroos