För mig har det alltid varit självklart vad jag ska göra efter grundskolan. Jag har alltid vetat att jag ska till gymnasiet. På nian tvekade jag lite om jag skulle välja KBG eller ett större gymnasium, men slutligen valde jag KBG för att jag inte ville ha så lång väg till skolan. Jag tycker inte om att vakna tidigt, och jag är fortfarande ovan vid att skolan börjar klockan åtta.
I gymnasiet har jag hittills haft färre ämnen i veckan än vad jag hade i högstadiet, men takten vi har gått framåt i dessa ämnen har varit mycket snabbare. Ifall jag hänger med njuter jag av att inte gå igenom samma saker varje lektion, men det är inte mera en självklarhet att jag automatiskt hänger med. Jag måste lyssna på vad lärarna säger, och göra egna anteckningar och använda mera tid för min skolgång än tidigare. Sedan jag började gymnasiet har jag framför allt använt mycket mera tid för matematiken och fysiken än tidigare. För mig har de aldrig varit svåra ämnen, men de har varit mera utmanande än språk och realämnen.
Jämfört med högstadiet har gymnasiet både för- och nackdelar. På grund av de tidiga morgnarna måste jag faktiskt tänka på hur tidigt jag går och lägger mig på kvällen för att få en lämplig mängd sömn. Jag är ofta pigg på kvällarna, och vakar så länge jag bara orkar. Om jag själv fick bestämma skulle jag vakna först sent på förmiddagen. De långa skoldagarna kan kännas jobbiga efter bara sex timmar sömn. Efter korta nätter går håltimmarna bara åt till vila istället för läxläsning. I högstadiet tyckte jag inte om att man var tvungen att stanna på skolområdet på rasterna, och om jag inte tyckte om skolmaten kunde jag inte köpa egen mat under skoldagen. När man inte hade lektion i högstadiet skulle man bara vänta på nästa lektion men nu kan man göra vad man vill under håltimmarna.
Fast jag måste lyssna lite noggrannare på lärarna i gymnasiet än i högstadiet, tycker jag mycket mera om lektionerna. Studerandena förväntas faktiskt kunna något och alla är koncentrerade på att lära sig något. I högstadiet tog det väldigt länge för lärarna att gå igenom det vi skulle lära oss, eftersom det alltid fanns någon elev som inte hängde med eller själv ville hänga med. I gymnasiet kan lärarna lita på att studerandena lär sig på lektionerna och har tagit vara på det de har lärt sig i grundskolan, vilket gör att man går framåt i en snabbare takt än tidigare.
Den första provveckan orsakade mycket stress. Jag var nervös och osäker på hur mycket jag måste förbereda mig. De första proven var i finska och fysik. Jag var väldigt nervös före utgivningen, ifall jag skulle få ett dåligt vitsord i fysik, men provet hade gått bra och jag var nöjd med vitsordet. Då kändes det också som att jag äntligen hade vant mig vid gymnasiet och att ingenting i vardagen var nytt mera.
För att inte stressa för mycket över proven har jag försökt betona träning. Jag har orienterat länge och nu på hösten har jag sprungit många goda lopp tack vare den goda balansen mellan skola och träning. En del slutar orientera i min ålder eller lite senare, men just nu tror jag inte att skolgången stör mina framgångar inom idrotten.
Efter det första provet upptäckte jag appen Flora, som gav mig mera motivation att öva på prov. Appen kan stänga ner telefonens andra appar för en viss tid, genom att sätta igång “Focus”. Dessutom kan man se när ens vänner studerar. Efter att ha skrivit alla prov fick jag en lättnadskänsla. Nu ser jag fram emot att i andra perioden ha nya ämnen igen.
Elsa Nurmiainen