Är det inte smått underligt att vi i Västnyland i Finland talar svenska? Kanske du tar det som en självklarhet. “Bagateller”, tänker du. Alternativt får frågan dig att faktiskt djupt grubbla över din identitet och varför svenskar överhuvudtaget tog sig till Finland.

Den svenska befolkningens ursprung i Finland är en mycket omdiskuterad fråga. Historiker har länge grubblat över frågan och vetenskaplig forskning gällande den har pågått i över 150 år. Många olika teorier har sammanställts, men teoriernas trovärdighet är dock väldigt varierande och bland forskarna råder en utpräglad oenighet om svenskans ursprung i Finland. 

I nuläget är forskarna rätt så eniga om de stora dragen; när svenskarna har anlänt, vart de anlänt och varför de anlänt. Trots detta finns det mycket som ännu är oklart. Det är därför forskning kring frågan fortsätter med alla tänkbara metoder såsom studier av dialekter och ortnamn samt med hjälp av arkeologi, botanik och genetik. 

Västnyland, med sina senare ekonomiskt betydande järnbruk och skogar, lär ska ha fått sin svenska befolkning under 1200-talet i samband med Birger jarls korståg. De som migrerade till Västnyland var huvudsakligen tidigare kolonisatörer från Egentliga Finland och svenskar från Sveriges östkust. Kolonisationen skedde gradvis, det vill säga kolonisationen skedde under en längre tidsperiod. I  Östnyland däremot sägs kolonisationen enligt vissa källor ha skett mycket snabbare och mer centralstyrt än i Västnyland, men det är mycket svårt att bevisa om det verkligen gått till på det viset.

Svenskarnas ankomst till Västnyland skedde företrädesvis i tre etapper: först koloniserades Karisnejdens kustland, sedan området kring Pojoviken under det andra korståget, och slutligen flyttade kolonisatörer till området i samband med slottsbygget och andra byggprojekt i Raseborg under 1300-talet.

Karis verkade länge som västra Nylands centrum. Karis var av stor betydelse eftersom skatteuppbördsmannen bodde där. Senare flyttade dock förvaltningen i Västnyland – som under medeltiden geografiskt ingick i Raseborgs län – till Raseborgs slott efter att slottsbygget var färdigt.

Raseborgs slott. (Wikimedia Commons)

Genom bynamnsforskning har man lagt märke till att de västligaste delarna av Västnyland har haft en finsk befolkning innan svenskarna anlände. Namn som Tenala och Pojo har ett klart finskt tonfall. Bynamnen i de östligare delarna av västra Nyland har dock för det mesta ett rent svenskt ursprung, vilket namn som Ingå, Sjundeå, Kyrkslätt och Esbo tyder på. Västnyland har den största andelen av svenska ortnamn av alla områden i Svenskfinland. 

Men varför flyttade dessa svenskar? Under högmedeltiden var klimatet i Europa lite varmare än i dag, vilket också betydde större skördar. Detta ledde till ett överskott i matproduktionen vilket bidrog till befolkningstillväxt och senare till överbefolkning. Denna överskottsbefolkning var tvungen att odla upp ny jord för att livnära sig. En del stannade kvar i Sverige medan andra tog sig österut till ny och delvis jungfrulig mark vid Finlands kusttrakter. Den svenska kolonisationen av Finland, som redan hade börjat på 1100-talet, upphörde i mitten av 1300-talet till en följd av digerdöden, som drabbade Norden hårt; enligt en del källor dog omkring två tredjedelar av befolkningen i Norden som en följd av pesten.

Trots osäkerheterna kring svenskarnas ankomst till Finland, anser jag att det är oerhört tillfredsställande och givande att vara medveten om svenskans ursprung i ens hemtrakter. Kunskapen om det förflutna knyter oss närmare samtiden då vi begriper varför många av oss har svenska som modersmål. Vårt liv får en djupare mening – en mening som spänner sig över mer än en livstid. Förfädernas arv är vackert att betrakta, men ännu vackrare är tanken att också vi kan fortsättningsvis forma och bidra till detta arv, Västnylands svenska arv.

Oliver Heikkinen

Litteratur:

Tarkiainen, Kari; Sveriges Österland; Helsingfors 2008.
Ivars, Ann-Marie, Huldén, Lena; När kom svenskarna till Finland?; Helsingfors 2002.