Läkaren, pappan och människorättsaktivisten Halmurat Uyghur har redan i två år upplyst världen och Finland om det uiguriska folkmordet som pågår i Xinjiang. Han har varit med i flera artiklar i allt från Washington Post till Helsingin Sanomat och jobbar aktivt för uigurernas rättigheter i Xinjiang. Men bakom all glamour ligger också intressanta historier och tragik.
Halmurat kom till världen och växte upp i staden Turpan, som ligger nära Xinjiangs huvudstad Ürümqi. Han berättar att hans familj var en av de mera privilegierade familjerna i Turpan, och därmed kunde familjen bosätta sig i ett bostadsområde som var byggt för regeringsrepresentanter och myndigheter.
År 2000 började Halmurat i en internatskola i Turpan. Skolan var tvåspråkig, men trots det så fick eleverna inte tala uiguriska med varandra. Halmurat berättar småleende om hur han och hans skolkamrater en gång blev fast för att tala uiguriska med varandra i skolan och straffades med att stå framför resten av skolan under gymnastiklektionen. Efter internatskolan inledde Halmurat studier vid Lanzhous Universitet i centrala Kina.
Halmurat vid Lanzhou Universitets fotbollsarena
Halmurat minns inte så mycket om livet utanför skolan. Han minns dock att människorna levde relativt fritt. Eller i alla fall gjorde hans familj det. Han berättar sedan hur uigurernas rättigheter och friheter senare börjat kränkas, exempelvis har skolorna upphört att undervisa på uiguriska och myndigheterna har slutat använda språket. Enligt honom så har undervisning på uiguriska upphört kring september 2018.
Jag frågar Halmurat om han hade upplevt segregation, exklusion eller rasism under sin tid i Xinjiang. Han berättar sedan hur han och hans familj som sagt då levde i ett bostadsområde för myndigheter och människor med högre ställning i Turpan. Detta bostadsområde skyddades av vakter, vilket var en sak som han kommer ihåg gällande segregation i Xinjiang. Han berättar hur han inte fäste så mycket uppmärksamhet vid de etniska skillnaderna eller de etniska konflikterna i området, eftersom både kineser och uigurer levde tillsammans där han bodde.
Jag frågar Halmurat hur han kom till Finland och varför just till Finland. Han börjar med att berätta om att han höll på att avlägga sitt magisterexamen i Thailand. 2009 utbröt tumultet i Ürümqi och hans dröm om att återvända till Xinjiang förblev en dröm. Ett tag senare fick han dock möjligheten att jobba för ett internationellt företag med huvudkontor i Helsingfors, vilket då ledde till en flytt till Finland år 2010.
Halmurats föräldrar är tredje generationens tjänstemän. Hans farfar var ingenjör och hade fått sin utbildning i det forna Sovjetunionen. Halmurat berättar att hans farfar hade planerat en stor del av de vattensystem och dammar som byggdes i Turpan under 1980-talet.
Den höga utbildningsnivån och de praktfulla yrkespositionerna tvingade Halmurats föräldrar att leva enligt de kinesiska myndigheternas riktlinjer. Det gjorde de hela yrkeslivet ända in i pensionen. Men inte ens en strävan efter att leva ett liv enligt dessa riktlinjer räddade familjen från tragedi.
I april 2017 kunde Halmurat inte längre få kontakt med sin mamma och i januari 2018 kunde han inte få kontakt med sin pappa. Hans föräldrar hade tagits till ett omskolningsläger. Under cirka ett års tid kunde han inte vara säker på om hans föräldrar längre levde. Han började en kampanj som krävde att hans föräldrar skulle befrias. Kampanjen fick mycket uppmärksamhet bland andra uigurer. Den 24 december 2019 släpptes hans föräldrar från lägren och han har nu kunnat vara i kontakt med dem. Han är dock tvungen att vara försiktig i sina uttalanden om Kina i och med att Kina skulle kunna skada hans föräldrar. Halmurat anser att Kina använder hans föräldrar i utpressningssyfte.
Halmurat hade velat leva ett liv utan politik, men efter att hans föräldrar fängslades, så insåg han att det inte går. Och då började han med sin politiska aktivism. Han har bland annat grundat en egen hemsida där han berättar om sin aktivism, börjat en kampanj för att befria sina föräldrar, deltagit i flera projekt gällande uigurernas rättigheter och till och med talat inför EU. För tillfället leder han också den ideella organisationen Uyghur Aid. Han använder huvudsakligen sociala medier för att föra fram sin agenda.
Halmurat håller tal i Bryssel
Även om han saknar sitt hemland, så identifierar han sig i dag mera som en finländare och tänker stanna i Finland. Han gillar lugnet och människorna i Finland, även om han är lite ovan vid landets bastutradition och den långa mörka tiden på vintern och den långa ljusa tiden på sommaren. Förutom sina föräldrar har Halmurat inte några släktingar kvar i Xinjiang och han har planerat att uppfostra sina barn i Finland.
Halmurat har blivit en av de mest framstående uiguraktivisterna, även om han inte nödvändigtvis vill vara det. Men han vet att man inte alltid kan vara tyst, särskilt inte då det gäller ens folk. Han vill inte vara en politiker som försöker förutspå framtiden, men det enda han hoppas är att uigurer och andra folk i Xinjiang ska kunna leva fritt och att han ska kunna åka och träffa sina föräldrar utan värre konsekvenser.
Oliver Heikkinen
Referenser
Intervju:
- Halmurat Harri Uyghur (11.2.2021)
Internet:
- https://uyghurthoughts.com/my-activism/ (17.2.2021)
- https://uyghurthoughts.com/2019/09/18/why-uyghurs-always-try-to-avoid-politics/ (17.2.2021)
- https://uyghurthoughts.com/2019/09/23/my-campaigns-with-uyghuraid/ (17.2.2021)