Konflikterna i Myanmar fortsätter

februari 11, 2021 - Snilleblixten 2021

Protester på gång. (Protest against military coup (9 Feb 2021, Hpa-An, Kayin State, Myanmar) (9) – 2021 Myanmar protests – Wikipedia) .

Myanmar, också känt som Burma har en lång, brokig och minst sagt invecklad historia färgad av en stor politisk instabilitet. Den före detta brittiska kolonin Myanmar som blev självständig år 1948 styrdes som en militärdiktatur från och med arméns statskupp år 1962 ända till år 2011 då landet fick en ny militärt stödd regering i samband med mycket kontroversiella val. År 2015 hölls dock allmänt sett landets första demokratiska och fria val då frihetskämpen och vinnaren av Nobels fredspris från år 1991 Aung San Suu Kyi valdes till statskansler, alltså motsvarigheten till premiärminister.

Landet har under årens lopp varit med om grov etnisk förföljelse, folkmord på etniska minoriteter och som en följd av det, en stor flyktingvåg. Därtill har det skett flera kränkningar av mänskliga rättigheter och landet har även varit med om otaliga inbördeskrig, vilket kan bero på att landet består av ca 135 olika etniska grupper. Samt det senaste, ytterligare en statskupp i arméns regim, den här gången mot den nyligen demokratiskt valda statsledningen. 

Myanmars störtade statskansler Aung San Suu Kyi (Daw Aung San Suu Kyi on politics and education at Universi… | Flickr)

Artikeln “Utplåning av ett folk” publicerades år 2017 i Snilleblixten. Artikeln handlade i korthet om folkmordet på den muslimska etniska minoriteten rohingyafolket. Bakom folkmorden ligger Myanmars armé som följer majoritetsreligionen buddhismen och orsaken till massmorden anses därmed grunda sig på grov rasism samt på etnisk och religiös rensning av rohingyerna. 

År 2017 uppskattades det att omkring en halv miljon rohingyer flytt till grannlandet Bangladesh och då menade regeringen att antalet dödsoffer låg kring 400 människor. Antalet flyktingar rör sig i dagens läge om ca 700 000 personer och sedan år 2017 har det uppskattats att det verkliga antalet dödsoffer åtminstone låg omkring 6700 människor, bara under de första månaderna av folkmordet. År 2018 uppskattades ett tal på 24 000 personer. Huruvida det kommer att ske ytterligare massmord mot rohingyerna vet man inte med säkerhet, dock saknar rohingyafolket ännu flera grundrättigheter som medborgarskap och rörelsefrihet. Förföljelserna mot rohingyerna pågår alltså ännu, men likaså fortgår också den internationella rättegången.

Karta över Myanmar och dess grannländer. ( Burma country map – Myanmar country map (South-Eastern Asia – Asia) (maps-myanmar.com))

Tidigare under de gångna månaderna, efter Myanmars andra “fria” parlamentsval den 8 november 2020, funderade man över vilka problem som skulle vara aktuella för den kvarsittande Aung San Suu Kyis ledning. Då gällde utmaningarna främst författningsreformer, tillvägagångssätt mot Kinas ekonomiska framfart samt sammanhållning av alla de olika etniska minoriteterna.

Ett annat problem är det faktum att Aung San Suu Kyi, som den kända frihetskämpen hon är, öppet försvarade arméns handlingar mot rohingyerna då hon ställdes framför den internationella domstolen i Haag. Därmed blev Suu Kyi genast internationellt en kontroversiell figur, samtidigt som hon dock behöll sina anhängare i Myanmar. I samband med detta började man runt om i världen fundera huruvida allt är som det ska med Suu Kyi och om man t.o.m borde ta tillbaka Nobels fredspris.

Suu Kyis försvar av armén kan dock anses bero på att hon helt enkelt, av politiska eller patriotiska skäl, ville skydda landets inre frid och därmed inte öppet beskylla armén för folkmordet på rohingyerna.

I och med förändringen i Myanmar som statskuppen för med sig, blir situationen ytterligare ett steg värre och gör att man nu måste tänka rejält om i frågan om utmaningarna.

Statskuppen skedde alltså på måndagen den 1 februari 2021 och innebar att militären störtade samt fängslade och satte den demokratiskt valda ledaren Aung San Suu Kyi tillsammans med hela statsledningen i husarrest. Samtidigt tog arméns ledare Min Aung Hlaing över makten. 

Detta var arméns första statskupp mot en civil regering sedan år 1962. Likaså är det också första gången sedan åren 1989-2010 som Aung san Suu kyi igen är statens fiende och sitter i husarrest.

Ytterligare en intressant aspekt är också just orsaken till armén störtade Aung San Suu Kyis regering fastän hon öppet försvarat armén för folkmorden på rohingyerna. Detta visar specifikt hur invecklat det politiska läget är i Myanmar.

Folket har dock tagit till gatorna och demonstrerar stort. De kräver att Aung San Suu Kyi blir frisläppt samt att armén ger makten tillbaka åt de demokratiskt valda ledarna. Samtidigt har armén stängt ned tillgången till internet för att förhindra demonstranternas och överlag folkets möjlighet att kommunicera.

Som motiv för statskuppen anger armén motvärn mot det valfusk de påstår ha skett i samband med valen i november 2020. De vill sedan hålla nya och enligt armén “ärliga val”, högst antagligen för att igen få en större makt över landet och statsledningen eller möjligtvis t.o.m införa militärdiktatur igen.

Att armén har som avsikt att hålla nya “ärliga val” tror dock inte demonstranterna på eftersom just armén och dess anhängare var de stora förlorarna i novembervalen. Därtill är man rädd för vad detta överlag kommer att betyda för alla de etniska minoriteterna i landet. För att inte tala om de, av armén, redan från tidigare förföljda rohingyerna.

Demonstrationerna innebär också en stor risk för själva demonstranterna, eftersom det redan dragits paralleller till demonstrationerna år 1988 då folket krävde demokrati men blev blodigt krossat av armén. Detta resulterade i att ca 3 000 studerande dog och omkring 10 000 tvingades fly från städerna. Dessa demonstrationer visar därmed hur mycket folket är redo och villiga att offra för demokratin och friheten i landet.

Både FN och USA har fördömt statskuppen samt hotat med att ta till allvarliga åtgärder ifall situationen inte förändras och läget återgår till det normala medan Kina endast “noterat” den. Kina har därmed krävt att landet samt att båda parterna “hålls stabila”, utan att ta någon ställning till själva statskuppen. Statskuppen ses alltså som en möjlighet för Kina att öka på sitt ekonomiska inflytande i landet, samtidigt som de antagligen också oroar sig för huruvida deras investeringar hålls säkra.

Kina har från tidigare flera viktiga, genom Myanmar dragna, olje- och naturgasledningar. 

Därtill har Kina stora pågående förhandlingar med Myanmar om nätverket “China-Myanmar economic corridor” vilket skulle bli en del av Kinas långvariga internationella projekt “One belt, One road”. Därmed skulle detta “avtal” innebära en stor kinesisk investering i infrastrukturen i Myanmar med ändamålet att skapa ordentliga transportmöjligheter till Kina. 

Hur Myanmars “Kinafråga” förändras i samband med kuppen är alltså svårt att förutspå eftersom det finns så många nya och förändrade faktorer. Under Suu Kyis ledning drog sig Myanmar ifrån Kina och därmed minskade Myanmars handel med Kina samtidigt som handeln och samarbetet ökade med västvärlden. 

Därmed hade man förväntat sig att Suu Kyis regering skulle förhålla sig mer skeptisk till Kinas förslag. Men i och med att armén tagit över, är det mycket som tyder på att samarbetet med Kina kommer att öka. Västvärlden vill antagligen inte efter denna statskupp handla med Myanmar så länge militären har makten. Dock har USA ställt krav på Kina att också fördöma statskuppen och på så vis inte heller samarbeta med militärmakten. Det återstår alltså att se vad Kina bestämmer sig för att göra, nu då de åtminstone har större affärsmöjligheter i Myanmar.

Trots att situationen från och med år 2017 har förändrats, kan man inte säga att den direkt har ändrats mot det bättre. I och med Aung San Suu Kyis regering hade man dock stort hopp om att förändring kunde ske i landet. I samband med det drastiskt ändrade läget i landet kan man därmed påstå att det inte är säkert vad framtiden för med sig för Aung San Suu Kyi och det oroliga Myanmar. Endast tiden kommer att visa hur spelet i Myanmar fortskrider. Åtminstone tycks en stor del av det konflikttrötta folket veta vad de vill ha, nämligen demokrati. 

 

Alex Laitinen

 

Källor: