Den finska identiteten kan kopplas till många saker; bastukultur, finsk sisu, beröringsskräck och god arbetsmoral. Ett annat fenomen som kan kopplas till finsk kultur och identitet är pardans, i form av polka, humppa eller till och med tango. Pardansens, i synnerhet tangons, historia i Finland är mycket intressant. Man kan fråga sig hur den argentinska dansstilen tagit sig ända till Finland, och vad som gjorde den så omtyckt hos finländarna.

Tangon importerades till Finland redan i början av 1900-talet, då den för första gången introducerades i landet på Apolloteatern i Helsingfors den 2 november 1913. Det var frågan om en föreställning där Toivo Niskanen och Elsa Nyström dansade den argentinska sensuella dansen. Redan under tangons första finska uppvisning gjordes dansen långsammare och mindre lustfylld än dess ursprungsform, då man ansåg att stilen var för skandalös. Den syndiga dansen kom till och med att kallas för “horornas dans” i vissa sammanhang, även om denna benämning föddes och användes för det mesta i sydligare delar av Europa.

Den långsammare och melankoliska versionen av dansstilen och musiken har blivit ett kännetecken för den finska tangon. Även om uppvisningen på Apolloteatern var en succé räckte det till 1930-talets slut innan finländarna började komponera egna tangomelodier. Andra världskrigets utbrott ledde till att melodierna blev desto mer melankoliska och sorgsna. 

På 1930-talet dansades det dock inte enbart tango i Finland. Foxtrot, slowfox och andra pardanser blev vanliga såväl i Finland som i resten av Europa under början av 1900-talet. Dansandet var ett vanligt sätt att roa sig på, och förekom ofta som ett programnummer under olika tillfällen, och ungdomar dansade för att träffa och umgås med varandra. Man dansade i olika slags klubbhus, på fester som bröllop, och man kunde samla sig i så kallade “hörndanser” där någon spelade en melodi och många samlades för att dansa. Hörndanserna ordnades ofta spontant, i någons lada eller till och med ute på en äng, och varade ofta ända in på nattens småtimmar. 

Synen på pardans var spänd redan innan krigstiden. Man ansåg att det var mycket opassande för unga att samla sig på ett oövervakat område och dansa hela natten, och detta var en av orsakerna til att hörndanserna väckte både avsky och orolighet bland den äldre befolkningen. Det ansågs vara fel i synnerhet för unga kvinnor att spendera hela nätter och dansa tillsammans med okända unga män, då man tyckte att dansandet kunde vara ett mycket erotisk fenomen med sexuella följder. Här kan även den klassiska finska beröringsskräcken spela en stor roll. Tangon ansågs vara speciellt opassande och till och med syndig. 

Hörndanser ordnades ofta om kvällarna och kunde vara hela natten. Man samlades ofta i någons hus, lada eller ute i naturen. Under hörndanser spelades det musik och dansades det även under dansförbudets tid.

Under krigstiden fick dansandet dock lov att stanna upp. Så fort vinterkriget bröt ut år 1939 förbjöds nämligen pardans i Finland. Dans var tillåtet under föreställningar och uppvisningar, och under bröllop fick brudparet dansa sin första vals, med utöver detta förbjöds pardans i stort sett helt och hållet. 

Dansförbudet motiverades inte med hjälp av säkerhetsfrågor, vilket skulle ha kunnat vara en orsak till att förbjuda stora folksamlingar. Om en bomb hade slagit ned i ett område där många samlats för att dansa skulle förödelsen ha varit enorm. Nej, dansförbudet motiverades med hjälp av moral. “Vi ska inte dansa på våra fallna bröders gravar” sades det. Man ansåg alltså att det inte var passande för befolkningen att dansa och roa sig medan andra dog vid fronten, vilket ledde till att man förbjöd pardans och införde nöjesskatt. Här tog även tangodansens framgångar en paus i det finska samhället. 

Dansförbud var inte ett nytt fenomen, och under andra världskriget förbjöds pardans på många håll i Europa. I bland annat Tyskland begränsade man dansandet vid flera tillfällen under krigets lopp, men endast i Finland varade dansförbudet så länge som det gjorde. I flera europeiska länder hade många nya dansstilar förbjudits redan innan kriget, då de ansågs vara mycket opassande. I både Frankrike och det kejserliga Tyskland hade tangon förbjudits under början av 1900-talet. 

Under dansförbudets tid straffades många för att ha brutit mot förbudet. Det ordnades ofta hemliga hörndanser, där i synnerhet unga fortsatte dansa även om detta inte var tillåtet. Då man blev fast för att ha brutit mot förbudet straffades man med böter, och de som ordnat hörndanser kan eventuellt ha fått fängelsestraff. En stor del av dem som straffades var kvinnor, varav många var endast 15-18 år gamla. Dessutom kände många kvinnor att de behandlades likt sexarbetare då polisen utförde dansrazzior. Under dansförbudstiden i Finland kan man räkna med omkring 19 000 straff för brott mot förbudet, och under polisens razzior omkom även två personer. 

När kriget var över lyftes dansförbudet, men i Finland blev detta kvar i en lindrigare form. Man fick återgå till dansandet, men det var ända fram till 1948 förbjudet att dansa i finska restauranger. Dessutom varade dansförbudet under vissa kyrkliga högtider ända in på 1960-talet. 

På 1960-talet efter den finska strukturomvandlingen började nya kulturella inslag spridas i landet. Rockmusiken gjorde en storartad entré under 1950-1960-talet, och nu återupplivades även tangointresset. Här föddes rentav en tangofeber, som inte varade länge utan som redan under 1970-talet ersattes med humppa. År 1985 började man även ordna en årlig tangomarknad i Seinäjoki, där tangokungligheter utnämns varje år. På detta sätt har man lyckats upprätthålla tangons roll i Finland. På kusten har kulturen påverkats mera av svensk dansbandsmusik, vilket har lett till att tangofebern aldrig riktigt hann nå finlandssvenskarna. 

I Seinäjoki lever tangokulturen vidare i den årliga tangomarknaden. Tangokunligheterna 2023 var Charlotta Saari och Pasi Flodström.

Även om genren inte är så vanlig längre känner många finländare till en hel del äldre tangomusik. Trots att tangofebern är över lever tangokulturen kvar i Finland, idag oftare som musik och melodier än som danser. Tangon överlevde både den avsky den mötte vid sin ankomst i början av 1900-talet, samt ett dansförbud under krigstiden. Tangomusiken har satt sina melankoliska spår i finländarna, och anses än idag vara en del av vår kultur. Nu återstår det att se hur tangon utvecklas under popmusikens årtionden. 

Emma Tuomolin (2025)

Källförteckning:

Bruun S. Bruun (2016), https://www.hbl.fi/artikel/dagen-da-tangon-landsteg–FP7G/, sedd 13.12.2024

https://www.eura.fi/kulttuuri-ja-vapaa-aika/kulttuuri/euran-100helme/sota-ajan-tanssilava/, sedd 9.1.2025

Karlman R. Karlman (2021), https://www.opulens.se/kultur/om-dansforbudet-i-finland/, sedd 13.12.2024

Lahtela A. Lahtela (dokumentär2023), https://areena.yle.fi/1-62876951, sedd 10.1.2025

Lindfors J. Lindfors, https://yle.fi/aihe/a/20-10007473, sedd 9.1.2025

Myllyniemi M. Myllyniemi (2013), https://yle.fi/a/7-683272, sedd 13.12.2024

Puukka P. Puukka (2020), https://yle.fi/a/3-11273713, sedd 9.1.2025

Saarikoski H. Saarikoski, Silloin tanssittiin tangoa, tanssikansan kertomaa 1900–luvulta, Helsingfors 2014

M. Tikka & S. Nevala, Kielletyt leikit, Keuruu 2020

Bildkällor:

Mäkinen J. Mäkinen, fotografi, https://www.mtvuutiset.fi/artikkeli/tassa-ovat-uudet-tangokunikaalliset/8735200, hämtad 16.1.2025

Virtanen J. Virtanen, fotografi, https://yle.fi/a/3-11273713, hämtad 9.1.2025