Meningar som kan pågå i flera sidor, beskrivningar som hoppar från association till association och ett tvångsmässigt behov av att inte använda samma adjektiv två gånger. Det här är några drag som kännetecknar den enligt mig bästa samtida finländska författaren, som jag en gång såg gå förbi mig i helsvarta kläder när jag satt på ett kafé i Helsingfors. 

Miki Liukkonen, född i Uleåborg 1989, har sedan sitt första debutverk Valkoisia runoja (2011) blivit känd i offentligheten för sina storhetsvansinniga utsagor och tegelstensromaner. “De flesta författare skriver ganska dåliga meningar, men det gör inte jag”, konstaterade Liukkonen när han besökte Efter Nio den 18.10.2021. Sådana kommentarer är inte så vanliga i Finland där ödmjukhet är en av de högsta dygderna. Utsagorna har samlat såpass mycket uppmärksamhet att till och med skvallertidningen Seiska regelbundet följer med vad Liukkonen håller på med – vilket kan tolkas som ett tecken på framgång. 

Liukkonens andra roman, mammutromanen O (2017), är en lång sammanfattning av vår fragmentariska och tvetydiga tid som i romanen präglas av neuroser, psykiskt illamående och den moderna människans förströdda och kortvariga uppmärksamhet. Romanen skildrar samtidens människa som måste handskas med det överväldigande informationsflödet, med avsaknaden av den röda tråden och med den förvirring som följer av allt detta.

Ehkä se, että monet ihmiset eivät ”saaneet mitään aikaiseksi”, johtui vain siitä, että nämä olivat niin tietoisia omasta tietoisuudestaan.” (utdrag ur romanen O) 

Hans senaste roman Elämä: Esipuhe (2021) är på alla sätt och vis bättre och mer underhållande än O: språket har mer flyt, karaktärerna känns mänskligare och intrigen är tydligare. Medan karaktärerna i O liknar mer karikatyrer av psykiska störningar, är människorna i Elämä: Esipuhe mångsidigare och således trovärdigare. Många av dem har fortfarande någon slags rubbning, men de har också behov, förhoppningar samt ett förflutet som har satt en bestående prägel på dem. 

Mutta etkö muka toisinaan, vielä selkiytymättöminä intervalleina, herää, havahdu, kuin sukelluksista, suussa outo kumimainen maku? Eikö huone mistä heräät näytä aina ventovieraalta, loimuavan valkoiselta, ja sinä harot itseäsi hereille saostuneen valon seasta, kuin verhoihin takertuneena ja ajattelet, että oudolla maulla suussa on jotain tekemistä tämän kaiken kanssa, se yhdistää noita havahtumisen hetkiä, suolaisen kumin maku. (Utdrag ur romanen Elämä: Esipuhe)

Och språket! Liukkonens satser smälter samman som två moln som svävar in i varandra en varm sommardag. Han behärskar det finska språket, utnyttjar dess flexibilitet och berikar det med egna påfund. Han dränker läsaren i färska adjektiv, sammansätter alla möjliga ord och skapar egna stilmedel. Detta kan få Liukkonen att låta som en jobbig läsupplevelse, men sanningen är att Liukkonen skriver som vi tänker; hans satser flyter som en ström av otaliga funderingar, insikter, utrop, påståenden, frågor, associationer och befallningar.

Liukkonen är inte en av dem som skriver om fartfyllda äventyr långt hemifrån utan en av dem som djupdyker i människans inre världar. Som person är Liukkonen minst lika intressant som hans böcker. Medierna skriver ofta om honom, vilket på ett sätt är synd eftersom det tar uppmärksamhet från hans böcker. Å andra sidan ökar hans status som kulturikon chanserna att någon faktiskt tar och läser något som han har skrivit. Om man inte orkar läsa honom kan man alternativt lyssna på hans podd Miki Liukkosen maailma eller se på hans tv-serie Sivullinen eller följa honom på Instagram. 

När Liukkonen gick förbi mig i Helsingfors hade jag först svårt att känna igen honom. Han var bara en del av människomassan som gick över vägen. Men när jag väl kände igen honom slog det mig hur fascinerande det är att en figur som nyss hade stått och stirrat på en röd gubbe klarar av att skapa så detaljerade och komplicerade narrativ som är minst lika stora som livet.

Oliver Heikkinen

Romaner och dikter av Miki Liukkonen

• Valkoisia runoja (2011)

• Elisabet (2012)

• Lapset auringon alla (2013)

• Raivon historia (2015)

• O (2017)

• Hiljaisuuden mestari (2019)

• Elämä: esipuhe (2021)