Prinsessorna Aurora och Estella

I det stora landskapet är en unik teaterpjäs som upplyser om funktionsnedsättning. I samarbete med DuvTeatern, Svenska teatern, Resonaarigroup och Wegelius kammarstråkar kommer denna saga till liv på scenen. Detta unika arrangemang är både underhållande och rörande. Aktörerna vill förmedla ett budskap om jämlikhet och rättvisa, men de vill framför allt ge publiken en tankeställare.

Sagan handlar om ett kungapar (Yvonne Heins och Roy Eriksson) som får tvillingar, prinsessorna Aurora (Karolina Karanen) och Estella (Sophia Heikkilä). Allt verkar normalt, precis som det ska vara, men det visar sig att Estella är annorlunda. Ministerrådet konfronterar kungaparet om att hon måste föras bort till Regelhemmet, detta står nämligen i lagboken. Chockbeskedet leder till en konflikt mellan kungen och drottningen. Aurora bestämmer sig för att söka reda på sin bortförda syster, och beger sig ensam ut i skogen.

I vårt samhälle existerar det en bred skiljelinje mellan att vara normal och att vara annorlunda. Finns det då verkligen en definition för ordet normal? När det gäller sociala normer är vi människor knivskarpa på att kritisera och uttrycka våra åsikter. Dessa normer följs lika precist som en lagbok. Vi bedömer andra, utan att veta något om deras liv eller bakgrundshistoria. Människor som upplevs annorlunda utsätts därför mera frekvent för dömande blickar och osakliga kommentarer.

Teaterpjäsen är inspirerad av många berättelser från verkliga livet. I början av andra akten intar Yvonne Hein scenen tillsammans med Mikael Andersson. De diskuterar Yvonnes liv som handikappad och vad detta har inneburit för henne. Historien berör och väcker även tankar hos publiken. Vi som saknar funktionsvariation vet inte vilka problem det medför, så personligen tyckte jag detta var ett intressant och betydande inlägg.

Denna uttrycksfulla pjäs reducerar kontrasten mellan vad som är normalt och vad som anses vara annorlunda. Vi börjar ifrågasätta skiljelinjen som vi själva skapat. Pjäsen ställer viktiga och aktuella frågor. Den handlar om förtryck och makt, men även om sammanhållning. Wegelius kammarstråkar väcker berättelsen till liv och fyller scenen med ett dramatisk tonfall. Det är givande att beskåda alla entusiastiska skådespelare och inlevelsen de framför på scenen. En sagolik familjekrönika fylld av fantasi och sorg som även innehåller flera komiska inslag. 

Föreställningar
23 – 25 januari
6 – 7 februari

Jessica Kämpe