Från vänster Europeiska rådets ordförande Donald Tusk, Kinas premiärminister Li Keqiang och Europeiska kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker (Xinhua)
Under den senaste tiden har Kina varit med om många förhandlingar med EU angående ekonomiskt samarbete och olika handelsavtal.
I mars var Kinas president Xi Jinping på statsbesök hos Frankrikes president Emmanuel Macron, med syfte att förstärka samarbetet mellan länderna. Under besöket undertecknades 30 handelsavtal, vilka var värda sammanlagt 35 miljarder euro. Macron var ändå tydlig med att han vill begränsa Kinas ekonomiska inflytande på den europeiska marknaden.
Enligt många specialister är Xi Jinping Kinas starkaste ledare sedan Mao Zedong.
Den 9 april deltog Kinas premiärminister Li Keqiang i ett toppmöte, som hölls i Bryssel, mellan Kina och EU. Det huvudsakliga målet med mötet var att fortsätta förhandlingarna om samarbete och handel, samt att ställa vissa krav på Kina. Till dem hörde att Kina måste se över de höga krav som de ställer på europeiska företag som vill in på den kinesiska marknaden. Meningen var också att stärka relationerna mellan Kina och EU.
Kina vill alltså skapa ett bättre förhållande till EU samt ett starkare ekonomiskt partnerskap med de europeiska länderna. Orsaken till detta är att Kina arbetar med ett ekonomiskt utvecklingsprojekt One belt, one road eller på svenska Sidenvägen. Planen går ut på att Kina ska öka sin handel samt få större kontroll över marknaden i Europa. Namnet kommer från ett av målen med projektet, alltså att skapa ett effektivt logistiknätverk från Kina ut till länderna de handlar med.
One belt, one road är alltså ett utvecklingsprojekt som trädde i kraft år 2015 och går ut på att Kina ska investera 900 miljarder euro i infrastruktur som t.ex. järnväg, hamnar och andra investeringar i 152 olika länder. Projektet har som mål att vara avklarat till år 2049, vilket också är Kinas 100 års jubileum.
(Johan Hallnäs, 2015. TT Nyhetsbyrån)
Kina har inte endast investerat i projekt tillsammans med de stora EU-länderna utan i mars informerade man att Kina också kommer att investera i tunnelbygget mellan Helsingfors och Tallinn. Ifall det faktiskt sker, kommer Finland också att bli en del av One belt, one road. Detta har resulterat i tudelade åsikter. Delvis har samarbetet kritiserats just p.g.a. att Kina kommer att lägga sig i Finlands ekonomi, men samtidigt är det ändå bra att Kina investerar i bygget eftersom det annars skulle vara svårt att få det finansierat.
Kinas inflytande på världsmarknaden har också kritiserats av andra länder. USA har t.ex. anklagat det kinesiska företaget Huawei för att samla data och information genom sina telefoner, för att sedan ge information om användarna vidare åt Kina. Detta kan också sammankopplas med den kinesiska statens massövervakning av allmänheten.
EU har därtill tydligt visat att de inte tänker ge Kina någon möjlighet att kraftigt påverka Europas marknad. Macron har exempelvis uttalat sig om att han inte vill ge Kina tillgång till alltför känslig teknik, eftersom Kina misstänks för bl.a. övervakning.
EU har också ställt krav på Kina och deras verksamhet i Europa. Under mötet i Bryssel diskuterade man också Kinas statsstöd till kinesiska företag. Det ses som ett problem eftersom kinesiska företag genom det får fördelar som anses vara orättvisa gentemot europeiska företag som arbetar i Kina och som måste klara sig själva.
Man kan alltså lugnt säga att EU gjort det klart att man inte vill tillåta Kina att agera egenmäktigt i Europa utan att Europa får något i gengäld. Europa behöver Kina och vice versa. Därför bör Kina även följa europeiska spelregler.
Alex Laitinen