Med telefonen bredvid mig, sitter jag vid köksbordet och gör dagens läxor. Är det någonting jag inte kan, är google öppnat på ett ögonblick. Här är jag, den som anklagat digitaliseringen för att vara en dålig idé, fastklistrad vid datorn och telefonen, mer än någonsin. Men inte nog med att jag får svaret på frågan jag söker, jag stöter på en massa reklamer och annan information eftersom informationsflödet hela tiden har full fart. Klarar vi faktiskt av all den information som vi möts av eller borde vi koppla bort oss från all information ett tag?

Då google eller någon annan app öppnas är informationsflödet större än vi tror, och både mindre och större annonser påverkar oss undermedvetet. Kanske vi köpte schampot för att vi sett det i en kort reklamsnutt eller kanske vi kommer över någon falsk information och berättar för våra vänner vad vi läst. Min historielärare och många andra påpekar ofta att vi skall vara källkritiska men ändå tror vi på nästan allting vi läser eftersom vi blint litar på att google har rätt.

Som jag redan konstaterande är google vår “go-to-plattform”. Vi litar knappt mera på vår intuition eller på att vi redan vet mycket, utan allting måste försäkras med att det stämmer, på google. Under mitt besök i Tyskland litade jag aldrig på mig själv utan “Google Maps” var det jag använde mig av för att hitta fram.

Men det handlar inte bara om hur mycket google påverkar oss, det handlar också om hur all information påverkar oss – om den ens påverkar oss mera. Allt mer präglas vi av information, det tävlas i “Vem vet mest” och andra kunskapskrävande program, vi skall ta emot all information vi får under en dag, både onödig och nödvändig. När informationen kommer på oss så är det som att vi i dagens läge blir immuna. Vi bryr oss knappt mer, det är väl som ordspråket säger; “in genom ena örat och ut genom det andra”. Men å andra sidan blir vi väl också väldigt försiktiga.

Därför skulle det vara viktigt att lära sig att sålla bort den onödiga informationen. För att lära sig detta behövs det både en egen referensram, alltså egen kunskap som gör att man kan bedöma ny information, för man behöver öva sig i hur man kan tänka kritiskt och också personer som kan hjälpa en att komma vidare. Att ha telefonen och tillgången till internet som ett hjälpmedel är ett alternativ i dagens läge.

Det är som Anna-Lena Laurén skriver i sin utrikeskrönika “Källkritik, källkritik, källkritik” i Hbl den 27 augusti 2017: “Dagens unga människor utsätts för ett massivt informationsflöde och i detta läge väljer utbildningsministeriet att satsa på digitalisering, inte som ett instrument, utan som ett fokus i sig.
Ett enormt, onödigt och monumentalt dumt misstag.”

Johanna Terlinden