Att plötsligt byta land, kultur och språk kan vara en stor utmaning. Vi har haft turen i Karis-Billnäs gymnasium att få möta två utbytesstuderande från två helt olika ställen i världen. Vi har pratat med Sophie Arthur från Australien och Charline Delval från Belgien.

Vilka var dina topp tre-val av länder?

Sophie: Finland, Tyskland och Danmark.

Charline: Finland, Nya Zeeland och Argentina.

Beskriv dig själv med tre ord!

Sophie: Jag är inåtvänd för att vara en australienare, modig

Charline: Envis, social och modig

Båda flickorna hade liknande åsikter då vi frågade dem varför de valde just Finland; de ville till ett annorlunda land och uppleva något nytt. Charline berättar också att hon hade hört att Finland hade det bästa skolsystemet.

Berätta om den första morgonen du vaknade och insåg att du var i Finland!

Charline: Jag insåg att jag var i Finland när jag kom till Karis till min värdfamilj för första gången. Det var inte på morgonen men på kvällen som jag insåg det och frågade mig ”vad gör jag här?”.

Vad har du för åsikter om vår skola?

Både Sophie och Charline tycker att skolan är liten i jämförelse med deras skolor i hemlandet. De tycker båda även att lärarna och eleverna i skolan är trevliga.

Vilka är skillnaderna mellan skolan i Finland och i ditt hemland?

Sophie: Vi tilltalar inte lärarna med deras förnamn, vi säger Mr och Ms. Man börjar skolan mycket tidigare i Australien än i Finland. Det finns både privata och allmänna skolor, vi måste bära skoluniform. Roliga fakta: vi har inte klädhängare.

Charline: Alla skolor är olika och de har olika nivåer, man väljer inte den närmaste skolan utan man väljer den som är på ens nivå. Vi börjar skolan i tre eller fyra-års åldern. Skolan i Belgien är mera strikt än i Finland. Våra skolor är gamla och vi har inte lika mycket material som ni har.

Är skolan svårare i Finland eller Belgien?

Charline: Jag tror det är lättare att lyckas i Finland.

Charline Delval från Belgien

Vilka är skillnaderna mellan Finland och ditt hemland?

Sophie: Temperaturen, människorna i Australien är mera utåtriktade första gången du träffar dem.

Charline: Människorna i Belgien är också mera utåtriktade och skrattar högt och tänker inte så mycket på vad de säger. Det känns som att finländarna tänker noggrant innan de säger något och säger inte exakt det de tänker. Men när du väl får lära känna finländarna så är de ganska galna. Maten är också annorlunda.

Vad tycker du om den finska kulturen?

Sophie: Jag älskar faktumet att även om vintern kan vara eländig så fortsätter människorna i Finland trots allt att leva sitt liv som om det inte fanns högar av snö och mörker hela tiden. Det känns som att på vissa ställen i Amerika stänger man skolor och jobb om det snöar lite på natten men i Finland är det bara vinter. Även om jag inte upplevt den ännu så älskar jag sommarstugekulturen och sommaren överlag (om man kan kalla det sommar…)

Charline: Bastukulturen, naturen, mumin, skolsystemet. Jag bara älskar den finska kulturen på alla sätt och vis.

Är det stödjande att ha en annan utbyteselev i samma stad?

Sophie: Jo, det är jätteskönt att ha någon annan här, speciellt när Charline har varit här ett tag och känner till det som är populärt i staden vilket har varit skönt för mig så att jag inte gör bort mig så lätt och lättare kan smälta in i mängden. Det är också skönt eftersom det finns någon som vet vad man går igenom och kan ge bra råd.

Charline berättar att hon redan bott i Finland ett tag innan Sophie kom men att det är skönt att ha någon som förstår en när man upplever samma saker.

Vad saknar du mest från ditt hemland?

Sophie: Maten, helt klart! Ingenting går att jämföra med mammas hemlagade mat eller den australienska pubens mat. Jag skulle göra allting för att få pubmat nu. Jag saknar också min hund och att förstå vad som händer, att vara förvirrad 80% av dagen är frustrerande och tröttsamt.

Charline: Jag åker hem om tre månader, så jag saknar inte något från Belgien.

Sophie Arthur från Australien

Vad ser du framemot i ditt utbytesår?

Sophie: Såklart ser jag fram emot alla resor som jag kommer att göra detta år. Jag ska besöka Sverige, Estland och många andra länder i Europa men jag ser också fram emot att få nya vänner och få kontakt med människorna som jobbar i kaféer. Jag hoppas också att jag kan tala flytande svenska; även om det ger mig fjärilar i magen att redan försöka förstå språket. Det är verkligen ett främmande koncept att vara flerspråkig för många engelskspråkiga människor.

Charlines tid börjar löpa mot sitt slut men hon väntar och ser framemot att spendera så mycket tid som möjligt med vännerna hon fått. Hon berättar också att hon saknat solen.

Text: Alexander Nyberg & Johanna Terlinden

Bild: Johanna Terlinden