Sveriges mest sålda bokserie har fått fortsättning! Milleniumtriologin som är skriven av Stieg Larsson har fått en fjärde del. Milleniumtrilogin utkom efter Larssons död och böckerna blev snabbt väldigt populära. De tre böckerna har senare gjorts till flera filmer. Till den ursprungliga Milleniumtrilogin hör böckerna: Män som hatar kvinnor, Flickan som lekte med elden och Luftslottet som sprängdes. Dessa tre böcker blev Sveriges mest sålda böcker någonsin! Och nu, tio år efter att den första boken publicerades, har en fortsättning skrivits.
Boken Det som inte dödar oss publicerades i augusti 2015 och är skriven av David Lagercrantz . I boken är favorithuvudpersonerna Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist med. Men också andra karaktärer från den ursprungliga triologin. Den fjärde boken i Milleniumtrilogin, eller ja Milleniumserien får man väl säga, har fått blandad kritik. Detta var förstås förväntat, Lagercrantz hade inte ett lätt jobb att fortsätta på den globalt älskade bokserien.
I den nya boken möts Lisbeth och Mikael efter att en forskare, Frans Balder, ringer Mikael och har något viktigt att berätta. Mikael är först inte intresserad, men när han får höra att en flicka som passar in på beskrivningen av Lisbeth är inblandad, bestämmer han sig för att åka. Tidskriften Millenium är också i fara och Mikael behöver desperat en bra story för att rädda tidningen. Innan Mikael får höra vad Balder har att säga, dör Balder. Han har blivit skjuten framför ögonen på sin autistiske son, August.
Lisbeth Salander som alltid varit en kylig och bestämd person får i Lagercrantzs bok en mycket varmare personlighet. Visst är hon ännu lite udda, men absolut inte likadan som förut. Hon agerar enligt sina känslor och har nya intressen som inte passar in på hennes “förra personlighet”. Hon tycker förfärligt mycket om Marvel comics, hon gör saker utan en för henne giltig orsak och är inte lika tuff som hon varit förut. Lagercrantz förklarar att Lisbeths internetalias WASP är en påverkan från Marvel comics. Man får veta i boken att Lisbeth i hela sitt liv har haft en idol från Marvel comics, Janet van Dyne aka Wasp, och detta har varit en väldigt viktig del i hennes liv. Själv kan jag inte få Lisbeth Salander att passa in på en person som har en seriefigur till idol och att idolen varit en väldigt viktig del i hennes liv, så som Lagercrantz beskriver det.
Mikael är mer lik sig själv. Visst stannar han upp och grubblar över sitt liv och är överlag mer filosofisk av sig, men annars tycker jag att han fortfarande är “sig själv”. Inga nya saker som aldrig förut nämnts påverkar Mikael så som en massa saker påverkar Lisbeth. En helt ny karaktär har kommit med till bokserien som tydligen också har haft en stor betydelse i Lisbeths liv, nämligen hennes tvillingsyster Camilla. Camilla har aldrig nämnts i någon av de tidigare böckerna och det känns konstigt att Lisbeth mitt i allt har en syster.
Att skriva en fortsättning på en bokserie som en annan författare gjort superbra och känd är väldigt svårt. Själv var jag faktiskt positivt överraskad . Visst är boken mycket lugnare i tempot, inte lika detaljerad, inte lika våldsam, inte lika spännande och har inte ett lika klart budskap som de förra böckerna, men den är ändå okej. Skulle jag läsa den på nytt? Nej. Skulle jag läsa de tre första böckerna på nytt för en femte gång? Jo, det skulle jag. Ingen kan skriva likadant som Stieg Larsson, men David Lagercrantz skriver på sitt sätt. Med ett okej resultat. Och jag är glad att jag läste boken. Men den ursprungliga Milleniumtrilogin går inte att fortsätta på. Det kommer alltid att vara Milleniumtrilogin och en eller flera extra böcker.
Text: Mathilda Liljestrand