![\"Kolumnfoto\"](\"https:\/\/karisbillnas.fi\/snilleblixten\/wp-content\/uploads\/2015\/05\/Kolumnfoto-603x1024.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
<\/p>\n
<\/p>\n
Lamporna sl\u00e4cks, publiken tystnar i ett kollektivt \u201cshhh\u201d-ljud, och jag ser \u00f6ver till andra sidan d\u00e4r Alicia Jalava st\u00e5r och nickar till mig. Vi ger varandra ett tummen upp-tecken och hon stiger l\u00e5ngsamt ut p\u00e5 scenen i det bl\u00e5aktiga ljuset. Nu k\u00f6r vi ig\u00e5ng. Det \u00e4r det h\u00e4r vi har jobbat f\u00f6r.<\/strong><\/p>\n <\/p>\n D\u00e5 jag var liten \u00e4lskade jag att kl\u00e4 ut mig och jag kommer v\u00e4l ih\u00e5g den enorma antika tr\u00e4kistan vi hade st\u00e5ende i \u00f6vrev\u00e5ningen i mitt finska barndomshem. D\u00e5 var det en rolig grej, jag kl\u00e4dde ut mig f\u00f6r att komma bort fr\u00e5n vardagens allvar som redan pr\u00e4glade mig i riktigt unga \u00e5r, senare blev utkl\u00e4dandet, visserligen i en annan form, ett s\u00e4tt att finna mig sj\u00e4lv.<\/span><\/p>\n De senaste \u00e5ren har jag sysslat mycket med b\u00e5de s\u00e5ng och teater, vilket \u00e4r en mycket bra kombination i.o.m. samma regler f\u00f6r scenn\u00e4rvaro, h\u00e5llning och anv\u00e4ndning av r\u00f6st och andning i ganska h\u00f6g grand g\u00e4ller f\u00f6r b\u00e5da. Inte konstigt att jag r\u00e4tt som det var pl\u00f6tsligt deltog i en audition f\u00f6r musikalen Schacki h\u00f6sten 2014. Jag blev den yngsta i ensemblen, och en helt ny v\u00e4rld \u00f6ppnades f\u00f6r mig. <\/span><\/p>\n Det h\u00e4rligaste med att hitta n\u00e5got man brinner f\u00f6r \u00e4r att man hittar m\u00e4nniskor som \u00e4r p\u00e5 samma sida i livet som man sj\u00e4lv, m\u00e4nniskor som f\u00f6rst\u00e5r en, m\u00e4nniskor som ger en samma energi som man ger dem. M\u00e4nniskor med samma sorts galenskap som man sj\u00e4lv. F\u00f6r mig blev teatern och musiken en livr\u00e4ddare. Min barndom pr\u00e4glades delvis av v\u00e5ldsamhet och mobbning, delvis ensamhet och f\u00f6ljande depression. Musiken i f\u00f6rsta hand och senare teatern gav mig k\u00e4nslan av att \u00e4ven jag har en plats h\u00e4r i livet och en k\u00e4nsla av samh\u00f6righet med n\u00e5gon.<\/span><\/p>\n Jag har aldrig f\u00f6rst\u00e5tt mig p\u00e5 folk som inte vill l\u00e4gga lite extra tid p\u00e5 dessa hobbyer f\u00f6r att de inte orkar eller har tid. Enligt ett s\u00e5dant resonemang skulle jag aldrig \u201cha tid\u201d. 24 timmar under ett dygn r\u00e4cker ingen vart f\u00f6r mig. \u00c5 andra sidan \u00e4r jag alltid stressad och mitt liv kretsar r\u00e4tt s\u00e5 mycket kring att f\u00e5 vardagen, kreativiteten och mitt eget psykiska och fysiska v\u00e4lm\u00e5ende att g\u00e5 ihop. <\/span><\/p>\n S\u00e5 med andra ord: ja, att h\u00e5lla p\u00e5 med teater \u00e4r stressigt, och tidskr\u00e4vande. Under sportlovet 2016 som involverad i musikalen Hemlis, \u00e4ven den en produktion av Kulturhuset Karelia, befann jag mig n\u00e4stan varje dag p\u00e5 teaterhuset i 10-14 timmar. Ett tag var stressen och sp\u00e4nningen ytterst p\u00e5taglig inom ensemblen, och det \u00e4r i efterhand ganska f\u00f6rst\u00e5eligt. N\u00e4r teatern upptar mer eller mindre 10 timmar av ens dygn \u00e4r det l\u00e4tt att gl\u00f6mma varf\u00f6r man egentligen g\u00f6r det. F\u00f6r gl\u00e4djens skull. Som tur \u00e4r fick vi fort upp den positiva k\u00e4nslan igen och n\u00e4r premi\u00e4ren n\u00e4rmade sig fanns endast en gl\u00e4djespr\u00e4ckt nervositet i luften. Det \u00e4r viktigt att komma ih\u00e5g att hobbyn ger mer \u00e4n den tar: tiden man l\u00e4gger p\u00e5 arbetet f\u00f6r ett projekt av vilken storlek som helst \u00e4r verkligt v\u00e4linvesterad, bl.a. i form av v\u00e4nner f\u00f6r livet, en massa skratt och nyttiga livserfarenheter skolan aldrig skulle kunna ge. <\/span><\/p>\n <\/p>\n Text: <\/strong>Jessica Tunn<\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Lamporna sl\u00e4cks, publiken tystnar i ett kollektivt \u201cshhh\u201d-ljud, och jag ser \u00f6ver till andra sidan d\u00e4r Alicia Jalava st\u00e5r och nickar till mig. Vi ger varandra ett tummen…<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":321,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/karisbillnas.fi\/snilleblixten\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/563"}],"collection":[{"href":"https:\/\/karisbillnas.fi\/snilleblixten\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/karisbillnas.fi\/snilleblixten\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/karisbillnas.fi\/snilleblixten\/wp-json\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/karisbillnas.fi\/snilleblixten\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=563"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/karisbillnas.fi\/snilleblixten\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/563\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":569,"href":"https:\/\/karisbillnas.fi\/snilleblixten\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/563\/revisions\/569"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/karisbillnas.fi\/snilleblixten\/wp-json\/wp\/v2\/media\/321"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/karisbillnas.fi\/snilleblixten\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=563"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/karisbillnas.fi\/snilleblixten\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=563"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/karisbillnas.fi\/snilleblixten\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=563"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\n