{"id":408,"date":"2015-12-17T08:20:53","date_gmt":"2015-12-17T07:20:53","guid":{"rendered":"http:\/\/karisbillnas.fi\/snilleblixten\/?p=408"},"modified":"2015-12-17T08:22:23","modified_gmt":"2015-12-17T07:22:23","slug":"sydafrika-landet-dar-ojamlikhet-ar-vardagsmat","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/karisbillnas.fi\/snilleblixten\/2015\/12\/sydafrika-landet-dar-ojamlikhet-ar-vardagsmat\/","title":{"rendered":"Sydafrika\u2014landet d\u00e4r oj\u00e4mlikhet \u00e4r vardagsmat"},"content":{"rendered":"

Mycket fakta kan man l\u00e4ra sig genom att sl\u00e5 upp p\u00e5 internet, se bilder eller l\u00e4sa nyheter. I takt med att man tar in information skapar man sin egen uppfattning, men man kan aldrig f\u00f6rst\u00e5 hur det verkligen ligger till innan man upplever det sj\u00e4lv. Dagarna i Sydafrika var l\u00e4rorika och annorlunda j\u00e4mf\u00f6rt med v\u00e5ra vardagar h\u00e4r hemma i Finland. Vi visste att det var ett land d\u00e4r j\u00e4mlikheten var l\u00e5ngt ifr\u00e5n det vi var vana vid, men vi hade ingen aning om verkligheten innan vi faktiskt steg ut fr\u00e5n flygplanet p\u00e5 sydafrikansk mark och tog bussen vidare. Det var en annan milj\u00f6 och vi noterade hur apartheidtiden har l\u00e4mnat djupa, tydliga sp\u00e5r i landet och dess inv\u00e5nare.<\/strong><\/p>\n

\"DSCF0451\"<\/a>

Datasalen i Ikamvalesiszwe Combined School. Bild: Jonathan Terlinden<\/p><\/div>\n

I b\u00f6rjan av maj 2015 \u00e5kte \u00e5tta studerande fr\u00e5n Karis-Billn\u00e4s gymnasium till Afrikas sydspets. Med oss hade vi fyra studerande fr\u00e5n Karjaan Lukio och fyra elever fr\u00e5n Karjaan Yhteiskoulu, samt tre l\u00e4rare. <\/b><\/p>\n

Under v\u00e5r nio dagar l\u00e5nga vistelse i Sydafrika hann vi med ett mycket varierande och inspirerande program; vi bes\u00f6kte v\u00e5ra v\u00e4nskolor d\u00e4r vi beblandade oss med eleverna, deltog i deras lektioner, och var p\u00e5 ett tv\u00e5 dagar l\u00e5ngt l\u00e4ger med utvalda elever ur skolorna d\u00e4r temat var gemenskap och samarbete. Vi lyssnade p\u00e5 flera f\u00f6rel\u00e4sningar och deltog i diskussioner, samt fick guidade rundturer i bland annat Grahamstown, d\u00e4r vi ocks\u00e5 bodde. Den sista dagen fick vi som en mycket trevlig \u00f6verraskning \u00e5ka p\u00e5 safari. V\u00e5ra v\u00e4nskolor var townshipskolor, och f\u00f6r kontrastens skull fick vi \u00e4ven bes\u00f6ka en privatskola samt ett uppskattat universitet. <\/span><\/p>\n

 <\/p>\n

Allm\u00e4n eller privat skola? Skillnaderna \u00e4r enorma<\/strong>.<\/p>\n

Karis-Billn\u00e4s gymnasiums v\u00e4nskola Ikamwalesizwe Combined School, en townshipskola som l\u00e5g bel\u00e4gen utanf\u00f6r badorten Kenton-on-sea, bes\u00f6kte vi tre av dagarna. De f\u00f6rsta intrycken vi fick n\u00e4r vi gick in i Ikamwalesizwe Combined School var m\u00e5nga, och de slog emot som en v\u00e4gg sekunden vi gick in genom portarna. Det var tr\u00e5ngt, eleverna var m\u00e5nga och i olika \u00e5ldrar, det var h\u00f6gljutt. Eleverna var till en b\u00f6rjan blyga, men s\u00e5g p\u00e5 oss med stora \u00f6gon av nyfikenhet. Vi fick besk\u00e5da ett v\u00e4lkomnande vi aldrig skulle ha kunnat v\u00e4nta oss. Samtliga elever (\u00f6ver 900) bj\u00f6d p\u00e5 s\u00e5ng och dans d\u00e4r alla deltog aktivt. Vi hade f\u00e5tt h\u00f6ra att vi kunde v\u00e4nta oss s\u00e5ng, d\u00e5 det \u00e4r en stor del av den sydafrikanska kulturen, men vi hade inte v\u00e4ntat oss att s\u00e5 m\u00e5nga elever tillsammans skulle ge en konsert alla Finlands professionella k\u00f6rer kunde vara stolta \u00f6ver. Vi deltog i olika lektioner, bland annat geografi, xshosa (som \u00e4r ett officiellt spr\u00e5k), och historia. Elevantalet i klasserna var mycket st\u00f6rre \u00e4n vad vi \u00e4r vana vid, och kunskapen bland b\u00e5de elever och l\u00e4rare var inte alltid till 100% vattent\u00e4t. Gl\u00e4dje var n\u00e5got som eleverna hade i \u00f6verfl\u00f6d, b\u00e5de i klassen och utanf\u00f6r, och det tog inte l\u00e4nge innan de visade sina goda sociala kunskaper och b\u00f6rjade prata med oss. <\/span><\/p>\n

\"DSCF0637\"<\/a>

Bild: Jonathan Terlinden<\/p><\/div>\n

V\u00e5r v\u00e4nskola var i medelm\u00e5ttigt skick. Ett flertal f\u00f6nster var s\u00f6nder, det var smutsigt, och det l\u00e5g skr\u00e4p utspridda p\u00e5 skolg\u00e5rden. Det fanns dock rinnande f\u00e4rskvatten till f\u00f6rfogande, och eleverna fick ett gratis m\u00e5l mat om dagen. Maten i fr\u00e5ga tillreddes i skolans k\u00f6k av elevernas mammor, och \u00e4ven om varken maten eller k\u00f6ket var av h\u00f6gsta kvalitet, var det ett relativt v\u00e4lfungerande system. V\u00e5r v\u00e4nskola l\u00e5g just vid gr\u00e4nsen till ett s\u00e5 kallat ”township”, som \u00e4r en slags organiserad k\u00e5kstad d\u00e4r de fattigare bor, mestadels svarta. Under den l\u00e4ngre pausen mitt p\u00e5 dagen hade eleverna, som f\u00f6r \u00f6vrigt uteslutande bestod av svarta, chansen att springa hem d\u00e5 alla bodde mer eller mindre i n\u00e4rheten. Gemensamt f\u00f6r majoriteten av eleverna var att de var glada, lyckliga, och inte minst ut\u00e5triktade. De var alla lyckliga och tacksamma att f\u00e5 g\u00e5 i skola, och v\u00e4ldigt ivriga att l\u00e4ra sig. Det \u00f6ppnade verkligen \u00f6gonen f\u00f6r oss alla, eftersom man i Finland tar skolan som en sj\u00e4lvklarhet, och flera unga ser den som ett m\u00e5ste, inte en m\u00f6jlighet. Ofta gl\u00f6mmer vi bort att m\u00e5nga runt om i v\u00e4rlden faktiskt inte har tillg\u00e5ng, allra minst gratis, till de trygghetsfaktorer som vi i Finland ser som sj\u00e4lvklarheter.<\/span><\/p>\n

\"DSCF0621\"<\/a>

Bild: Jonathan Terlinden<\/p><\/div>\n

N\u00e4r vi en av dagarna fick vi bes\u00f6ka den stora, dyra privatskolan Kingswood College som l\u00e5g i Grahamstown, fick vi verkligen se en stor kontrast. Att stiga in i privatskolan var som att stiga in i en helt annan v\u00e4rld \u00e4n den vi s\u00e5g i v\u00e5r v\u00e4nskola. Kingswood College omfattade ett mycket stort campusomr\u00e5de, som hade utomhusplaner f\u00f6r rugby, tennis, och fotboll; flera simbass\u00e4nger; innehallar f\u00f6r skytte, squash, vattenpolo, och lokala sporter; samt ett stort bibliotek och stora allm\u00e4nna utrymmen. Alla gr\u00e4smattor var nyklippta och konstbevattnades, och alla utrymmen var moderna. Vi fick delta i flera lektioner under v\u00e5rt bes\u00f6k i privatskolan, efter vilka vi kunde konstatera att undervisningen l\u00e5g p\u00e5 samma niv\u00e5 som i Finland, och att klasserna s\u00e5g likadana ut med ungef\u00e4r lika m\u00e5nga elever som hemma. Den st\u00f6rsta skillnaden mot skolorna i Finland var att eleverna i Kingswood College hade v\u00e4ldigt str\u00e4nga regler. Exempelvis fick de inte ha h\u00e5ret l\u00f6st eller g\u00e5 hand i hand med det motsatta k\u00f6net. De var tvungna att b\u00e4ra skoluniformen hela tiden, \u00e4ven utanf\u00f6r campusomr\u00e5det. Campusomr\u00e5det fick de endast l\u00e4mna vissa tidpunkter i veckan, och d\u00e5 i grupp. St\u00f6rsta delen av eleverna bodde p\u00e5 skolomr\u00e5det, och fick endast \u00e5ka hem under loven f\u00f6r att fira h\u00f6gtider tillsammans med sina familjer. Eftersom det var en privatskola kostade det naturligtvis att f\u00e5 g\u00e5 i den, prislappen f\u00f6r en termin var cirka 12000 euro. I Sydafrika \u00e4r det vanligt att man g\u00e5r i samma skola fr\u00e5n klass 1 till 12, vilket motsvarar Finlands grundskola och gymnasium tillsammans. Att l\u00e5ta en elev g\u00e5 i Kingswood College hela skolg\u00e5ngen skulle allts\u00e5 kosta n\u00e4rmare 150 000 euro.<\/span><\/p>\n

En sak som vi m\u00e4rkte tydligt bland eleverna i Kingswood College var att de verkade leva i sin egen bubbla, d\u00e4r de hade det bra och beh\u00f6vde inte bekymra sig \u00f6ver vad som p\u00e5gick utanf\u00f6r. De flesta hade inte ens n\u00e5gon aning om att de hade en townshipskola (liknande v\u00e5r v\u00e4nskola) i samma stad, och de verkade inte bry sig heller. Man kan fr\u00e5ga sig hur Sydafrika n\u00e5gonsin ska kunna bli mera j\u00e4mlikt om man inte ens l\u00e4r ut om problemen f\u00f6r ungdomarna. Om de inte f\u00e5r l\u00e4ra sig om de olika problemen som finns i deras eget land redan i ung \u00e5lder, hur ska de n\u00e5gonsin kunna ta det p\u00e5 allvar och f\u00f6rs\u00f6ka g\u00f6ra l\u00e4get b\u00e4ttre n\u00e4r de v\u00e4xer upp?<\/span><\/p>\n

\"WP_20150506_17_27_36_Pro\"<\/a>

Taggtr\u00e5d som avgr\u00e4nsar en tomt. Bild: Jonas Mads\u00e9n<\/p><\/div>\n

 <\/p>\n

Apartheid, s\u00e4kerhet och townships <\/strong><\/p>\n

Under en stor del av 1900-talet var apartheid r\u00e5dande i Sydafrika. Fast det har skett betydande f\u00f6r\u00e4ndringar mot det b\u00e4ttre i Sydafrika under senare \u00e5r och f\u00e4rgade i dagens l\u00e4ge har samma r\u00e4ttigheter som vita, finns det \u00e4nnu idag tydligt stora, ol\u00f6sta problem. <\/span><\/p>\n

F\u00f6rsta dagen av v\u00e5r vistelse \u00e5kte vi en bit utanf\u00f6r centrum av Grahamnstown och fick se ett av de omtalade townshippen med egna \u00f6gon. Det som vi bara hade sett bilder av fick vi nu uppleva p\u00e5 riktigt. Barn sprang runt och lekte, ett med trasiga kl\u00e4der och ett annat med olika par skor. Husen, som i verkligheten var mera som sm\u00e5 pl\u00e5tskjul \u00e4n hus, kunde i v\u00e4rsta fall \u00e4ven sakna tak \u00f6ver huvud taget. Som passagerare i minibussen med luftkonditionering som vi \u00e5kte i k\u00e4nde vi oss alla skamfyllda. D\u00e4r satt vi, 16 nyfikna ungdomar fr\u00e5n en annan v\u00e4rldsdel, med var sin egen smarttelefon i handen och kn\u00e4ppte bilder p\u00e5 deras verklighet. Townshipen fanns utanf\u00f6r alla lite st\u00f6rre st\u00e4der, vilket om n\u00e5got \u00e4r ett bra bevis p\u00e5 den oj\u00e4mlikhet som r\u00e5der i Sydafrika.<\/p>\n

Husen i townshipen hade p\u00e5 sin h\u00f6jd n\u00e5gra ihopspikade br\u00e4dlappar som gr\u00e4ns till andra, och det skydd de utgjorde var obefintligt. N\u00e4r man kom in till f\u00f6rorterna och stadsk\u00e4rnan var bilden en helt annan. D\u00e4r var alla hus omringade av murar eller st\u00e4ngsel \u00f6ver tv\u00e5 och en halv meter h\u00f6ga. Toppen av dessa pryddes med taggtr\u00e5d. Flera hade inte ens vanlig taggtr\u00e5d, till exempel privatskolan d\u00e4r vi var inkvarterade var omringad av st\u00e4ngsel med rakbladstr\u00e5d. Skolan d\u00e4r vi bodde anv\u00e4nde sig allts\u00e5 av samma sorts skydd som f\u00f6rsvarsmakten i Finland.<\/p>\n

\"WP_20150511_09_59_19_Pro\"<\/a>

Kingswood College, en privatskola i Grahamstown. Bild: Jonas Mads\u00e9n<\/p><\/div>\n

 <\/p>\n

F\u00f6rv\u00e4ntningar och verklighet<\/strong><\/p>\n

Inf\u00f6r resan trodde vi att Sydafrika skulle vara fattigt och kriminellt land och att vi skulle m\u00f6tas med \u00f6ppna armar. Allting st\u00e4mde in, och vi upplevde mycket mer \u00e4n vad vi hade anat. Att \u00e5terv\u00e4nda till Finland var sk\u00f6nt, med ledsamt. Troligen tr\u00e4ffar vi aldrig dessa personer n\u00e5gonsin mer. F\u00f6r oss var det en resa, och efter nio dagar \u00e5terv\u00e4nde vi till v\u00e5r verklighet igen. N\u00e4r vi befann oss i ett hav av intryck och information f\u00f6rstod vi verkligen hur bra vi har det h\u00e4r hemma i Finland. Det \u00e4r synd att det kr\u00e4vs att \u00e5ka till andra halvklotet f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 det. \u00c4nd\u00e5 kunde vi inte undg\u00e5 att k\u00e4nna oss skyldiga som \u00e5ker hem och forts\u00e4tter v\u00e5ra vanliga liv efter resan. N\u00e4r vi var i Sydafrika k\u00e4ndes alla problem s\u00e5 aktuella, nu v\u00e4l hemma i Finland k\u00e4nns de s\u00e5 l\u00e5ngt ifr\u00e5n. Vi t\u00e4nker, inte kan vi hj\u00e4lpa till, men fr\u00e5gan borde vara, hur kan vi hj\u00e4lpa till? Vad kan vi g\u00f6ra f\u00f6r j\u00e4mlikheten? <\/span><\/p>\n

\"WP_20150511_09_28_34_Pro\"<\/a>

N\u00e5gra av sportanl\u00e4ggningarna vid Kingswood College. Bild: Jonas Mads\u00e9n<\/p><\/div>\n

 <\/p>\n

Vad \u00e4r apartheid?<\/strong><\/p>\n

\u00c5r 1910 bildades den afrikanska unionen som var en sj\u00e4lvstyrande union under den brittiska kronan. De f\u00e4rgade gavs \u00e4nd\u00e5 inte mycket politisk makt, utan blev f\u00f6rtryckta. 1948 kunde nationalisterna bilda regering och detta inledde den s\u00e5 kallade apartheidtiden. D\u00e4refter f\u00f6rvisades de svarta i Sydafrika till reservat p\u00e5 landsbygden eller k\u00e5kst\u00e4der i utkanterna av storst\u00e4derna. 1961, efter att britterna hade kritiserat den raspolitik som fanns i landet, utropade Sydafrika sig sj\u00e4lvst\u00e4ndigt vilket ledde till en internationell isolering. Efter en tid med isolering, ekonomiska kriser, och oroligheter b\u00f6rjade en reformprocess p\u00e5 1980-talet, och i det f\u00f6rsta allm\u00e4nna valet 1994 r\u00f6stade folket f\u00f6r en ny regering med Nelson Mandela och hans parti ANC i spetsen vilket ledde till ett slut p\u00e5 apartheid. I Sydafrika finns \u00e4nd\u00e5 \u00e4nnu idag stora sp\u00e5r av den tiden och det finns fortfarande k\u00e5kst\u00e4der, slumomr\u00e5den, och vissa privatskolor accepterar bara vita elever.<\/span><\/p>\n

\"En<\/a>

En del av Nelson Mandelas minnesm\u00e4rke i Port Elizabeth. Bild: Jonathan Terlinden<\/p><\/div>\n

 <\/p>\n

text: Jonas Mads\u00e9n och Nicole Udd<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Mycket fakta kan man l\u00e4ra sig genom att sl\u00e5 upp p\u00e5 internet, se bilder eller l\u00e4sa nyheter. I takt med att man tar in information skapar man sin egen uppfattning,…<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":469,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[21],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/karisbillnas.fi\/snilleblixten\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/408"}],"collection":[{"href":"https:\/\/karisbillnas.fi\/snilleblixten\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/karisbillnas.fi\/snilleblixten\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/karisbillnas.fi\/snilleblixten\/wp-json\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/karisbillnas.fi\/snilleblixten\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=408"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/karisbillnas.fi\/snilleblixten\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/408\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":484,"href":"https:\/\/karisbillnas.fi\/snilleblixten\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/408\/revisions\/484"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/karisbillnas.fi\/snilleblixten\/wp-json\/wp\/v2\/media\/469"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/karisbillnas.fi\/snilleblixten\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=408"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/karisbillnas.fi\/snilleblixten\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=408"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/karisbillnas.fi\/snilleblixten\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=408"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}