Vissa känner kanske till Marcus Rosenlund, främst från podcasten Kvanthopp eller från programmet Metallväktarna. Han har jobbat som journalist på Yle i över 20 år, gjort vetenskap mera lättförståeligt och intressant för vanliga personer och vunnit Topeliuspriset år 2015.
Boken Mot Stjärnorna-Strövtåg i universum inleds med att Rosenlund berättar om sin barndom. Man får insyn i vad som har drivit honom att intressera sig för astronomi. Han berättar hur han överkom sin rädsla över mörkret genom nattliga samtal med sin barndomsvän under stjärnhimlen. I följande citat berättar han om sin ändrade attityd mot natten och mörkret: “Jag kunde för första gången någonsin ligga ensam på strandklippan på Kolholmen under de mörknande höstkvällarna och stirra ut i universum, nästan berusad av hur stort och mäktigt allt är, och hur absurt litet vårt jordiska skådespel är i jämförelse med den oändligt stora kosmiska scen som omger oss”. Efter att man har läst om bakgrunden till hans intresse för rymden är man mera benägen att fortsätta läsa. Rosenlund använder ett lekfullt sätt att förklara saker. Boken känns som ett äventyr med författaren; i synnerhet i första kapitlet som till en stor del är ett tankeexperiment där läsaren färdas med en bil genom Vintergatan.
Varje kapitel inleds med ett citat som introducerar kapitlets tema. Detta väcker intresse hos läsaren. Rosenlund är medveten om hur svåra vissa vetenskapliga termer är och kommenterar dem med en bra mängd humor. I det andra kapitlet tar han t.ex. upp att termen rekombination används för att beskriva den första gången ljus ägde rum i universum, trots att partiklarna som skapar ljus då kombinerades för första gången.
En riktig ögonöppnare i boken var Rosenlunds tankar gällande SpaceX vd Elon Musk, vars ambitiösa planer att kolonisera Mars har intresserat mig. Rosenlunds redogörelse för utmaningarna med att överleva på den röda planeten har gjort mig mera uppmärksam över hur krävande det är att uppnå målet. Man uppfattar ändå att han ser nyttan med Musks positiva attityd.
Om man är intresserad av astronomi och vetenskap rekommenderar jag denna bok. Fast boken är lättbegriplig för någon som inte är särskilt insatt i astronomi väcks intresset så pass mycket att man vill reflektera över innehållet. Vid sidan om att få insikt i astronomins delområden, följer man med Rosenlund då han besöker centrala platser där undersökningar för de ämnen han behandlar utförs. Han besöker t.ex. de fyra stora teleskopen på Cerro Paranal i Chile (mera känt som VLT) och fusionsreaktorn i Lawrence Livermore National Laboratory utanför San Francisco. Vid sidan om att ha läst boken har jag lyssnat på några avsnitt av hans Podcast Kvanthopp. Även de är intressanta och underhållande.
Emil Grabber