Intouchables är en fransk dramakomedi från år 2011, baserad på verkliga händelser samt regisserad av Oliver Nakache och Eric Toledano. Intouchables har bl.a. nominerats till en Golden Globe och en BAFTA Film Award för bästa icke-engelskspråkiga film.
Filmen handlar om hur Driss (spelad av Omar Sy), en invandrare med kriminellt förflutet bosattt i en av Paris förorter, av en slump får jobb hos Philippe (François Cluzet), en rik aristokrat som blivit förlamad i en skärmflygningsolycka. Driss, som adopterats från Senegal av sin moster och vuxit upp i en problematisk familj med många barn, kastas ut från hemmet och går på arbetsintervjuer för att få socialbidrag. En av dessa intervjuer råkar vara för Philippe, som är i behov av en ny skötare som kan ta hand om honom och utmanar Driss till jobbet. Driss flyttar in i det stora residenset och visar att utbytet av erfarenheter kan gå båda vägarna. Driss lär sig ta ansvar och mognar som individ, samtidigt som han inte ger avkall på sin personlighet utan ständigt livar upp stämningen bland personalen och framför allt tänder en ny levnadsgnista hos Philippe.
Berättelsen må låta lite som en typisk kulturchock, i dubbel bemärkelse, över klassgränserna, men Intouchables – som för övrigt uttalas [Ääntoschaabl], allt annat är oacceptabelt – är så mycket mer än det. Vänskapen som utvecklas mellan Driss och Philippe är egentligen mycket viktigare än själva handlingen i sig. Skådespelarna, en särskild eloge till Omar Sy, gör fantastiska insatser och spelar sina roller med bravur, vilket är viktigt för att kemin mellan de två huvudpersonerna ska fungera också på duken.
En nackdel med filmen är att det emellanåt känns som att den slänger sig med överdrivet mycket stereotyper, t.ex. i avbildningen av de förhållanden som Driss kommer ifrån: en invandrarfamilj från Senegal bestående av en ensamstående kvinna med fler barn än hon klarar av att försörja och som i stället lockas ner i träsket av kriminella gäng. Å andra sidan kan man ju argumentera mot detta och anse att det inte är stereotyper eftersom dylika förhållanden inte är alldeles främmande på motsvarande håll i dagens värld. Ett subtil tankeställare är också insmugen i filmen i form av en ung, stark och livskraftig svart man, representerad av Omar, som står i kontrast till den sjuka och eländiga vita fransosen Philippe. En särskilt spännande symbolik med tanke på framförallt Frankrikes omfattande historia som kolonialmakt.
Den verkliga historien som inspirerat den här filmen gör att hela handlingen får mera tyngd och ger ett mer genuint intryck. Ett stort plus är att filmen är fransk, vilken känns synnerligen fräscht som motvikt till dussinfilmindustrin i Hollywood och bristande kunskaper i franska är inte ett hinder för att avnjuta denna såväl estetiskt som innehållsmässigt tilltalande produktion. Intouchables är definitivt värd fem Justusar!
Text: Alfred Eriksson